Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
lade sin önskan för kanslern, som gaf teologiska fakulteten
meddelande därom den 4 okt. 1719 och för sin del tillstyrkte saken.
Egentligen hade han aldrig behöft rådfråga fakulteten, ty det ansågs vara
kanslerns ensak att föreslå K. Maj:t att nämna någon öfver stat, men
ban ville väl visa fakulteten en viss uppmärksamhet. I dess session
den 7 oktober föredrogs kanslersbrefvet; hennes svar blef, att hon
ej hade något emot saken, men ville hos honom hemställa, om ej
prokanslern och konsistorium borde först höras. Säkerligen skedde detta
för att resa hinder i vägen för Benzelii önskan, ty sedan kanslern
meddelat sig med konsistorium, svarade cletta den 27 okt., att det ej
tillkomme detsamma att döma i en sak, hvars afgörande uteslutande
tillhörde K. Maj:t, men att det på samma gång måste, under fullt
erkännande af att Benzelius var kompetent till en teologisk professur,
likväl erinra om, att i filosofiska fakulteten funnes två teologie
doktorer och professorer, som för sin långliga tjänst och lärdom förtjänte
att lika väl som Benzelius komma i åtanke. Härmed syftades på
O. Celsius och J. Steuchius, hvilka i en föregående session (8 nov.)
själfva erinrat konsistoriet härom. Om det nu var svårigheten för
K. Maj:t att reda sig ur detta dilemma, som lade sig i vägen, eller om
andra privata inflytelser (jag tänker särskildt på prokanslern, fader
till J. Steuchius) fått inverka, är mig obekant; säkert är, att saken
nu ej ledde till någon K. Maj:ts åtgärd. Men två år därefter upptog
kanslern frågan igen och då utan att vidare bekymra sig om att höra
konsistoriet. Den 30 april 1723 gick ban in till K. Maj :t med förslag,
att Benzelius skulle nämnas till ordinarie professor med bibehållande
af sin bibliotekarietjänst och därtill hörande lön, såsom särskildt skäl
åberopade ban den höga åldern hos några af fakultetens
medlemmar; och samma dag utfärdade K. Maj:t fullmakten med den
uttryckliga förklaring, att det skedde »till fakultetens förstärkande».
Säkerligen kom utnämningen som en stor och mindre behaglig
öfverraskning för fakultet och konsistorium, ehuru de stora förtjänster,
som Benzelius inlagt om universitetet vid årets riksdag, särskildt
i fråga om löneförbättringen, bort stämma hans kolleger att med
välvilja hälsa hans befordran. Att detta dock icke varit förhållandet,
synes mig framgå af det sätt, hvarpå man behandlade förslaget till
domprostbefattningen, som jag nu går att skildra. Dessförinnan vill
jag blott påpeka, att Benzelius genom domprosten Molins död den
19 sept. 1723 genast ryckte upp till ordinarie teologisk professur, och
att det exempel af en femte teologisk professurs tillskapande, som
K. Maj :t nu invigt, snart upprepades flerfaldiga gånger, såsom med
bibliotekarien J. Wallin, professor A. Winbom, professor Beronius
och flera gånger längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
