Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
När domprosten Molin aflidit den 19 sept. 1723, ansåg man
i allmänhet inom teologiska fakulteten och konsistorium på grund
af en tradition, som dock ingalunda kade häfd för sig, att den i
tjänsten äldste teologie professorn D. Djurberg vore själfskrifven.1
Men där fanns en rival i Erik Benzelius, visserligen den yngste
teologie professorn men i lärdom och anseende vida öfverlägsen sina
kolleger och kanske äfven af allmänheten mera känd och
uppburen;3 inom konsistoriet hade han en fanatisk anhängare i Olof
Rudbeck d. v., med hvilken han räknade släkt, i det deras hustrur voro
kusiner. Trots att sedan nära sjuttio år det varit regel, att K.
Maj:t icke inbegärt förslag till domprostplatsen,3 skref kanslern
den 19 okt. och påminde konsistoriet om förslags upprättande.
Och den 23 nov. uppförde konsistoriet under anslutning till
teologiska fakultetens yttrande enhälligt Djurberg ensam på
förslaget. Man bör härvid erinra sig, att konstitutionerna icke
föreskref-vo, att förslagen skulle omfatta tre personer, ock att detta icke
heller alltid varit brukligt. Men brefvet kom, af okänd orsak, icke att.
att genast affärdas, ock häraf begagnade sig Rudbeck, som i
december 1723 blifvit rektor, för att söka gifva ärendet en annan
riktning, naturligen till Benzelii förmån. I sessionen den 13 dec.
tvingade han de tre teologerna Djurberg, Palmroot och Lundius att
taga afträde,4 erinrade, att regeringsformen fordrade, att tre skulle
sättas på förslag, och uppläste därpå ett eget nytt förslag lydande
de på Benzelius, Lundius och Palmroot. Han sade sig ej kunna
rösta på Djurberg, då dennes hälsa vore bräcklig, och han på
några år icke föreläst offentligen. Naturligtvis måste det stöta
konsistoriet för hufvudet, att rektor helt enkelt uppref en redan
afgjord sak, än mer att han icke blott uppförde Benzelius först
utan rent af uteslöt Djurberg, om kvilken alla nyss förenat sig; och
1 Man uppgaf visserligen så i Upsala, men N. Rudbeckius var icke
den äldste, då han 1674 blef domprost, och M. Steuchius, L.
Norr-mannus och L. Molin tillhörde ej ens fakiüteten, då de blefvo
domprostar.
2 Adj. E. Burman skref 20 sept. 1723, dagen efter Molins död, till
Er. Benzelius (då på riksdagen), att man i Upsala hoppades blifva så
lycklig att få honom till domprost, »det talet hör jag af alla menniskor»
(orig. i Linköpings bibi.). Burinan var dock personligen en stor
beundrare af Benzelius.
3 Se Del 2, afd. 2 s. 17.
4 Hvad skäl han förebar för denna utvisning, synes ej af
protokollet. Mot Palmroot kunde han ju invända, att denne var Djurbergs
svåger, mot Lundius möjligen, att denne, såsom Djurbergs kollega, var
part i saken, hvilken Rudbeck behandlade nästan som ett
rättegångsmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
