Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
i sessionen den 23 dec. väcktes därför fråga, om icke Rudbeck själf
borde taga afträde för sin släktskap med Benzelius. När så i
följande dags session Hermansson meddelade, att äfven gamle
pro-kanslern delade konsistoriets åsikt, att dess votering af den 23 nov.
borde afsändas, men att intet hindrade, att Rudbecks enskilda
votum också medföljde, låtsade den senare gifva efter och
förklarade, att då han efter helgen återkomme från landet, skulle han
afsända konsistoriets votering. Men detta var ingalunda hans
verkliga mening, utan han ville blott vinna tid; i sessionen d. 8 febr.
1724 tog han upp saken igen med erinran, att förslaget måste
omfatta tre personer; härpå fick han af juris professor Malmström
det svaret, att Djurberg blifvit ensam, då Palmroot och Lundius
ej velat täfla med honom.
Redan dess förinnan hade dock Rudbeck haft den
omtänksamheten att söka draga in kanslern i saken och vinna honom.1 Och
den 11 febr. lät han kanslern veta, att konsistoriets förslag vore
stridande mot regeringsformen och äfven därutinnan olagligt, att den
ena svågern Palmroot röstat på den andra svågern Djurberg, under
det man i stället förvägrat honom (Rudbeck) att rösta på Benzelius,
med hvilken han icke vore lika nära släkt; och detta bref
remitterade kanslern till konsistoriet med begäran om dess förklaring.
Innan dock denna hann afgå, funno sex professorer sig föranlåtna
att ingå till kanslern med klagomål öfver, att Rudbeck så väl
för-hölle dem protokollen som vanställde dessa, hvilket de fruktade,
att han äfven tillåtit sig i sin beröring med kanslern; de sågo ej
någon annan utväg att komma ur denna oreda, än att kanslern
förordnade en prorektor i Rudbecks ställe, för att så ordentliga
protokoll skulle kunna aflämnas och förslag insändas; i öfrigt hade
prokanslern enligt deras uppgift i allt ställt sig på deras sida.7
Rudbeck å sin sida underrättade kanslern den 31 mars, att han
gjort allt, för att få voteringen att afgå, men utan framgång, då
de andra icke velat låta hans votum medfölja. Men äfven de tre
teologerna sökte nu rättfärdiga sig och ingingo 10 april med en
skrifvelse,3 i hvilken de förklarade (icke fullt sanningsenligt, som
1 Tyvärr äro Rudbecks bref till kanslern ocli dennes svar af d. -t
febr. förkomna.
2 Odat. original i Eiks-ark. med åteckning »besvaradt 27 febr.t>.
— Rudbecks bref af 11 febr. och 31 mars finnas in originali
därsammastädes.
3 Tryckt i Bill. 3, n. 75. Som man ser och väl kunde vänta, synes
icke Benzelii namn under fakultetens skrifvelse. Han har ock efteråt
(d. 25 april) i konsistoriet förklarat, att hans kolleger hållit honom
utanför saken, och tillägger, att lian icke begärt ej heller tänkte be-
tros. Univ. Hiat. III, 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
