Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
svarande behof vid universitetet; alldeles tydligt åter är detta
fallet, då därpå talet blir om nödvändigheten af tillräckliga löner för
dem, som undervisa vid skolor eller akademier. De måste, heter
det, hafva så mycket, att de däraf kunna lefva, så att de icke
behöfva söka andra utvägar till sitt uppehälle, »ty att hafva boken
i den ena handen och plogen i den andra det fördärfvar bägge
delarna». Nu måste man »med mycken vedervärdighet och sinnets
distraction förrätta sitt ämbete, lefva i förakt och fattigdom och
. .. lämna hustru och barn efter sig i uselt tillstånd». Och
tillgångarna medgåfve icke inköp af böcker, som dock vore en
nödvändighet. Ej heller kunde man gifva ut några böcker, man saknade tid
därtill för lärarekallets trägna uppgifter och för nödiga omsorger
om hemmets försörjande, än värre vore dock, att man alldeles
saknade nödiga medel för utgifvande af dylika. Om i förra tider
vackra böcker utgifvits af professorerna, hade det berott på, dels
att deras ställning var bättre, dels att de haft understöd af
öfverheten. Uniformitet i skolundervisningen vore en nödvändighet,
men omöjliggjordes hos oss genom bristen på skolböcker. Här
saknades en tjänlig grammatika, ett compendium historiæ
universalis, ett dito i logik och metafysik, ett lexikon
latino-suethi-cum samt en klar och tydlig synopsis theologica. Det sista var nog
största önskemålet, ty vikten af en grundlig religionsundervisning
inskärptes eftertryckligen; ungdomen skulle så öfvas i sin bibel,
att den i densamma vunne en »herrlig memoria localis».
Man kan ej förvåna sig, om rikets högre myndigheter, sedan
vårt land nyss lyckliggjorts med en ny författning, äfven ansett
tiden vara inne för att röra vid universitetens konstitutioner och
bringa dem till mera öfverensstämmelse med den nya tidens kraf och
statsskickets anda. Redan Karl XI hade ju mer än tjugu år
tidigare ansett en revision behöflig.1 Tyvärr äro källorna för det
arbete på en revision af konstitutionerna, som företogs på
1720-talet, så få och ofullständiga, att man icke kan få en klar öfversikt
af detsammas gång och resultat. Detta, i förening med att
arbetet icke ledde till någon faktisk reform, torde berättiga, att jag
endast i största korthet redogör för det Ulla man vet om saken.
Initiativet togs sannolikt af de tre universitets-kanslererna, som 1723
låtit för sin räkning öfversätta konstitutionerna på svenska.2 Och
1 Se Del 2, afd. 2, s. 2 ff.
’ I Uppfostringskommissionens protokoll för 11 jan. 1746 heter
det, att Lunds kansler, Joh. Gyllenborg, då meddelade, att han hade
en afskrift af det »projekt» till konstitutioner på svenska, »som de förra
herrar academie kanslerer redan 1723 låtit författa». Då ingenting är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
