Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
miska ungdomen läsa och uttyda de ifrån utrikes orter på
hvarjehanda språk trykte och hit öfverkomne aviser». Förslaget var
naturligen gjordt af professurens dåvarande innehafvare A.
Grönvall.1 — Hvad den teoretiska filosofien angick, framställdes
(säkerligen af dess representant E. Alstrin) följande förslag.
Alldenstund ej blott Aristoteles i sin metafysik behandlat theologia
naturalis, åtminstone den del däraf, som angick rectum de deo
sensum, »utan ock de nyare philosophi, som följa Cartesium efter,
tillika med några af Eclecticis, såsom Ghristianus Wolfius och
andre, under namn af Metaphysica förstå en sådan disciplin, som
handlar de deo et mente humana, desutan och några af
Scholas-ticis själfva, som eljest förvandlat metaphysicam uti en
vetten-skap om Notionibus och Terminis universalissimis, dock likväl
uti parte Metaphysices speciali handlade de deo et spiritis finitis»,
alltså hemställdes, om det icke skulle vara för ungdomen nyttigt,
att professorn i ämnet ej allenast förklarade nödiga termini och
distinctiones, utan ock proponerade Pneumaticam i synnerhet
contra atheos. Man ser häraf, huru långt man redan hunnit på de
trettio år, som förflutit efter prästeståndets våldsamma angrepp
på Cartesianismen i Karl XI :s dagar. — Professorn i historia (L.
Arrhenius) önskade att få de ord intagna, som strukits i 1696 års
exemplar rörande hans professurs uppgift: »att jämföra de forna
rikens och regementens exempel med närvarande riksens stat»,
och att ett tillägg gjordes om hans skyldighet »att noga utreda
historiam recentissimam så utur nyaste scribenter som aviserne».
— Om professorn i eloquentia (F. Törner) säges, att han ej borde
behöfva för lärjungarnas oratoriska utbildning använda
Aristoteles och Qvintilianus, hvilka voro allt för vidlyftiga, utan få nöja
sig med Cicero de oratore, samt att han borde äfven föreläsa
Ciceros orationes och epistolæ selectæ samt andra klassiska
författare, »hvilka ban förklarar medelst crisi grammatica, rhetorica och
antiquitatibus romanis». Likaså anser poeseos professorn (P.
Schyll-berg), att han understundom bör publice eller privatim förklara
några poetæ christiani, såsom Sarbievius, Prudentius eller
Bucha-nanus, emedan omväxling förnöjer åhörarna »till att förtiga, att
om Buchanamis lästes, vore ett godt tillfälle igenom poeseos
la-tinæ jämförande med Hebræae att bägge illustrera».
Om ock åtskilliga reformtankar lågo inneslutna i detta
förslag, så trädde det dock alldeles i skuggan för det ofvannämda
1 Jag hoppas få återkomma till dessa tidningsföreläsningar längre
fram, men vill redan nu erinra, att de behandlats i H. Schücks program
i mars 1911 vid Hägerströms installation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
