Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
från Lund af 1723, som säkerligen inspirerats af dess rektor, den
storslagne Andreas Kydelius. Där vågade man föreslå en
inskränkning i den akademiska jurisdiktionen, särskildt på grund af det
hinder den lade i vägen för professorernas arbete i
undervisnings-kallet; där föreslogs, att svenskan skulle göras till
undervisningsspråk och äfven få användas i disputationer, att examina skulle
införas för dem, som ville ingå i statstjänst, att universitetet
borde få uppsätta förslag till prokansler etc.1
Frågan om konstitutionernas reform fick sedan hvila, tills vid
1734 års riksdag protokollsdeputationen hemställde till ständerna,
om ej saken borde upptagas.2 Och detta gaf förmodligen
anledning till, att Cronhjelm 1735 drog saken inför K. Maj:t, som d.
20 okt. svarade honom, att de tre kanslererna skulle
sammanträda och öfverlägga i ärendet samt sedan inkomma med gemensamt
betänkande.3 Men härpå tycktes icke någon verkställighet hafva
följt. Först när frågan om en undervisningskommission väcktes
1739 och denna slutligen 1745 blef en verklighet, kom fart i saken,
såsom jag längre fram får skildra.
En viktig sida i organisationen, som väl tarfvat reform, var
den om konsistoriearbetets förenkling, men den hade i 1696 års
projekt endast flyktigt berörts genom förslaget att göra
adjunkterna till bisittare i minus, och äfven denna reform hade
konsistoriet ju i sina anmärkningar afböjt, och dock hade i förra
tidehvarfvet starka klagomål höjts öfver de besvär konsistoriearbetet
medförde.4 Härtill hade isynnerhet bidragit, att de ekonomiska
ärendena alltmer tilltagit i antal och omfång, och att efter
utfärdandet af 1699 års stat, som lade ansvaret för möjliga förluster på
alla för en och en för alla, professorerna ansågo sig böra alla taga
del i dylika ärendens behandling. Också växte protokollen på
1720-talet oupphörligt samt upptogos till "/, af ærariimål,
rann-sakningar och stipendiemål, hvilka senare behandlades med
samma vidlyftighet och noggrannhet, som hade det gällt en
professorstillsättning. En onödig tid förspilldes sålunda med, att alla
skulle åhöra långa suppliker från hemmansåbor, hemmanssyner,
fogderapporter etc., ocli rannsakningarna i minus fördes med en
förskräckande vidlyftighet och noggrannhet, som visar, att de
stackars professorerna hjältemodigt, kanske stundom också ej utan
1 Se Lunds Univ. Ilist. 1, s. 168 ff.
2 Se dcputationens skrifvelse till ständerna 19 okt. 1734 (Bill. 3,
s. 212—213).
3 Original i riksarkivet.
1 Se Del 2, afd. 2, s. 25—28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
