Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(30
vore icke den disciplinära domsrätten man syftade på, tv det
vore nog riktigt, att man i dylika fall icke skulle vara hänvisad att
söka ett främmande forum. Men den öfriga jurisdiktionen vore
det stora hindret, och den vore ju alldeles onödig, då det ju ändå
fanns så många domstolar att tillgå. Det hade säkerligen ej heller
någonsin varit den ursprunglige lagstiftarens tanke, att denna
jurisdiktion skulle taga ett sådant omfång, som nu skett, i det att
det arbete, som häraf framkallats, blifvit 6 till 8 gånger större än
i forna tider genom målens antal och den vidlyftiga process, som
användes; och justitiemålens behandling måste gå långsamt, då
professorerna saknade den härför nödiga erfarenheten, som
fordrade en stor del af en människas lif att förvärfva. Därför borde
jurisdiktionen belt och hållet, utom i disciplinära mål, aflyftas från
universitetet och likaså exekutionsmyndigheten, hvarigenom
professorerna kunde få bättre tid för sin egentliga uppgift. För
vinnande af sistnämda ändamål kunde äfven en stor del af de
ekonomiska målen, i stället för att föredragas i konsistoriet, afgöras
af rektor och inspectores ærarii, samt adjunkter eller skickliga
docenter få turvis aflösa de fyra professorerna i minus, hvarjämte
akad. sekreteraren borde vara en person, som gjort sig skicklig
genom arbete i domstolar, och som sedan kunde till domare eller
annat ämbete befordras. På grund af allt detta hemställde
depu-tationen till sist, om icke den revision af konstitutionerna, som
under Karl XII påbörjats, borde återupptagas och saken därpå
föredragas ständerna till skärskådande och approbation. Onekligen
innehöll denna skrifvelse många sunda framtidstankar, och den
reform, som den föreslog, pekade i rätt riktning, om det ock
kanske varit ännu för tidigt att helt afskaffa den akademiska
juris-diktioneu. Men vid universitetet var man just icke benägen för
reformer i allmänhet och allra minst för denna, som ansågs röra
vid själfva grundvalen för universitetets själfständighet.
Underrättelsen om, hvad som förehades vid riksdagen, hade
emellertid genast dunstat ut och i konsistoriet väckt den
lifligaste oro. Man såg däri ett attentat på universitetets dyrbaraste
privilegium, och man kunde särskildt icke fördraga tanken på att
underkasta sig den borgerliga magistratens myndighet. Man beslöt,
att genast skrifva till kansler, prokansler och prof. Melander, som
satt på riksdagen; tillika sändes juristen Wallrave och akad.
sekreteraren Ekerman till Stockholm.1 Och till kanslern affärdades
den 30 okt. en skrifvelse,2 hvari man bönföll, att han af sin pris-
1 Kons. prot. 29 och 30 okt. 1734.
2 Orig. E. ark., undertecknadt af 10 professorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
