Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
ofvan nämdt, understödde prokanslern hans begäran genom en
skrifvelse till kanslern, hvari ban starkt betonade Roséns
skicklighet och behofvet af en ny professur, då de ålderstegne
ordinarie, som begynt tjäna i Karl XI :s tid, helt naturligt måste omsider
tröttna (Rudbeck fyllde 78 år, Roberg 74). Förmodligen har
kanslern icke velat åtgöra något, efter som Rosén fann för godt att en
månad senare ingå direkt till konungen med en dylik supplik
baserad på samma skäl, blott att liär tillades, att han äfven måste
sköta presidier och examina.1 Denna remitterades af K. Maj:t
till kanslern och af honom till konsistoriet. Det var klart, att de
två gamla professorerna skulle harmas öfver den dom Rosén
uttalat öfver deras verksamhet, och de gingo den 8 maj in till
konsistoriet med ett rätt ampert gensvar." Roberg förklarade, att han
aldrig begärt af Rosén, att denne skulle sköta hans ämbete, utan
tvärt om hade måst ofta klaga, att denne dragit åt sig hans
äm-betssysslor som professor. Rudbeck anmärkte, att Rosén under
alla de år, denne varit hans vikarie, aldrig läst i trädgården och
ej haft uppsikt öfver denna eller trädgårdsmästaren. Hvad
anginge Roséns begäran om en professur, behöfde de icke som
fakultet yttra sig däröfver, utan detta skulle ske i konsistoriet, när
saken väl där kom före. Där kom saken emellertid icke före på ett
helt år, af hvad orsak framgår ej af handlingarna. Först den 14
juni 1739 företogs ärendet belt oförmodadt och på ett sätt, som,
efter hvad den siste tecknaren af denna episod riktigt anmärkt,
onekligen har allt utseende af en öfverrumpling.3 Blott 11
medlemmar voro närvarande och med åtta röster blef Roséns ansökan
tillstyrkt. Vid justeringen opponerade sig Rudbeck starkt mot den
brådska, hvarmed ärendet afgjorts; han kunde ej heller se,
hvilken professur Rosén skulle förestå, vore det fråga cm den
botaniska, borde dock ovillkorligen Linnaeus (som nyligen
hemkommit) ha företräde; Roberg protesterade ock men påpekade något
försmädligt, att därest Rosén ville nöja sig med de förmåner, som
han redan hade, kunde allt lätt hjälpas, om Rudbeck toge afsked.
Härmed afstannade saken, i det den uppgick i den större konflikt,
som uppstod, då Gyllenborg som kansler den 14 juni 1739 väckte
frågan om öfveråriga professorers aflägsnande, hvartill jag
återkommer i nästa kapitel.
1 Orig. i kons. arkiv, remitteradt af K. Maj:t "till kanslern 11 april,
af denne till kons. 20 april, »uppläst i Cons. Maj. 26 april 1738, ånyo
föredraget d. 19 juni 1739».
3 Bill. 3, n. 107.
3 Fries, Linné 1, s. 276 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
