Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
af lionom företedd lista à hvad han uträttat kunde bestyrka.
Halft sarkastiskt kanske halft allvarsamt lät han förstå, att
kans-lersbrefvet möjbgen syftade på den sextioåttaårige professorn i
prakt, filosofi A. Grönvall eller den sextionioårige domprosten O.
Celsius, mot hvilken förmodan sagda två herrar energiskt
protesterade. Konsistoriet blef således tvunget, då ingen ville erkänna
sig själf öfverårig, att slutligen fälla sin salomoniska dom, hvilket
ock skedde med stor hänsyn till de bägge gamlas förtjänster. Det
hette i skrifvelsen till kanslern den 2 okt., att det var svårt att
med säkerhet afgöra, om Rudbeck och Roberg, ehuru i besittning af
goda krafter, dock kunde fullkombgt sköta sina tjänster;
Grönvall däremot fick det vitsordet, att han med vigör skötte sin
syss-a; om Celsius lät uttalandet mera skrufvadt, det hette om honom,
att om ock hans ålder och den kräfvande uppgiften som pastor
civitatis något hindrade hans föreläsningar, ersattes detta dock af,
att fakulteten i Beronius fått en femte professor.
För den tydliga vink, som låg i konsistoriets skrifvelse, slogo
de bägge gamla läkarna obesväradt döförat till, och kanslern
åtgjorde tills vidare ej heller något, det var en en obehaglig sak att
rent af köra dem från sina platser mot deras protest. Där funnos
dock för konsistoriet andra tumskrufvar att gripa till. Roséns
beslöjade anklagelser mot Rudbeck möjliggjorde att anställa en
undersökning om botaniska trädgården, för att få afgjordt hvem
som bar skulden för dess förfall, och undersökningen tog form af
en verklig process af föga uppbygglig art mot den gamle. Mot
Roberg kunde man tillgripa samma utväg, ty Nosocomie-frågan
sväfvade fortfarande i samma outredda skick som hittills, och
akademisekreteraren J. E. Fick fick i uppdrag att som actor
offi-ciosus åtala bägge, och denne något hetsige och väl hänsynslöse
man skötte käromålet utan någon synnerlig hänsyn till de
anklagades personer eller sakens rättvisa.1 Osäkert torde dock varit,
om detta skulle förmått den sege Rudbeck att falla till föga, men
en annan högre makt trädde emellan, i det han efter en belt kort
sjukdom bortrycktes af döden den 23 mars 1740.
Genom detta dödsfall lättades ju till hälften utsikten att få
igenom den önskade omsättningen i fakulteten. Till den lediga
professuren funnos två kandidater af första rang: fakultetens
adjunkt Nils Rosén, stor som läkare, och Carolus Linnæus, som i sept.
1 För det botaniska huset, som Rudbeck ej på lång tid bebott,
och som därför förfallit, fordrade actor Fick som ersättning för
husröta och hyror, som utgått »eller kunnat utgå», ej mindre än 7,771 dlr.
kpt. (orig. af 4 maj 1741 bland kons. acta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
