Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
1739 återkommit från sin fyraåriga utländska resa med ett
europeiskt namn och erkänd som en snillrik reformator af sin
hufvud-vetenskap, botaniken. Rivaliteten vid detta tillfälle har belt
naturligt kunnat för ögonblicket skapa mellan dem någon liten kyla
eller förstämning;1 lyckligtvis är dock den gamla historien om en
rivalitet å lif och död, som utbroderats med diverse för de bägge
stora männen nedsättande anekdoter, nu omsider fullständigt
af-förd ur vetenskapens historia,2 och de blefvo sedan vänner för
lifvet. Bägge kunde helt naturligt anses själfskrifna till platsen,
allt efter som man lade hufvudvikten vid det ena eller det andra
af de heterogena ämnen, som genom konstitutionerna
sammanförts under densamma. Den omfattade ju enligt dessa fysik,
anatomi, patologi, semiotik, botanik och kemi. I botaniken stod
Linné utanför all täflan, men han var äfven bevandrad i
läkarevetenskapens olika delar; Rosén åter var öfverlägsen på medicinens
område och hade imdervisat vid universitetet i kanske alla
professurens ämnen, tretton år som adjunkt, nio som tillförordnad
professor. Valet var onekligen svårt, så mycket mer som genom
Rudbeckarnes arbeten och botaniska trädgårdens skapande
professuren i långa tider haft utseendet af att egentligen vara en
lärostol i botanik. Vid förslagets uppsättande den 16 maj 1740
upplästes först Robergs yttrande, representerande medicinska
fakultetens åsikt. Egendomligt till innehåll och form samt kvickt som
allt som flöt ur hans penna begynte det med att säga, att om det
gällt en botanisk professur och en sådan som varit försedd med
»intet en liten sänker hortus Upsaliensis vid Svartbäcken utan
en jardin royal i Paris», så skulle man hitkallat Linnaeus, om ban
ej redan funnits här; men, fortsatte han, då de få medicine
studiosi härstädes snart skulle bli mätta härpå och den deskriptiva
botaniken för dem betydde mindre än den medicinska, samt
hufvud-ämnena voro anatomi och medicinska institutioner, måste ban sätta
Rosén först; i andra rummet satte ban af hänsyn till tjänsteålder J.
G. Wallerius (medicine adjunkt i Lund 1732, sedan 1736 docent i
medicin i Upsala) och först i tredje rummet Linnæus. Elfva andra
satte ock Rosén i första rummet, men tre gåfvo detta rum åt
Linnæus, och däribland två så lysande representanter för
naturvetenskapen som gamle O. Celsius och hans brorson Anders; dessa
bägge utgingo från, att botanik var hufvudämne, men betonade
ock Linnæi stora förtjänster på professurens öfriga områden. Sex
1 Se Linnés bref t. Sauvages 20 sept. 1740 lios Fries, Linné, 1, s.
287, noten.
3 Se Fries utmärkta analys a£ legenden (anf. st. 1, s. 170 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
