Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
af dem, som satt Rosén först, kunde dock icke förmå sig att, som
Roberg gjort, sätta Wallerius före Linnæus, utan vände om ordningen.1
Förslaget blef Rosén, Linnæus och Wallerius. Ehuru säkerligen
starka ansträngningar gjordes af Tessin och andra Linnæi
beundrare till hans förmån, har dock säkerligen Rosén som kunglig
lif-medicus haft det väl förspändt å högre ort; och då kanslern
undvek att bestämdt uttala sig för den ene eller andre, var det helt
naturligt, att Rosén, som hade första rummet, nämdes den 10 juli
1740.
Till all lycka var då den Robergska professuren ledig, och till
den borde Linnæus anses själfskrifven. Kanslern hade i god tid
före Roséns utnämning vidtagit åtgärder för att besegra R obergs
tredska och hade däri lyckats. Rudbecks död den 23 mars hade
nämligen gifvit honom ett osökt anledning att ånyo upptaga
frågan om medicinska fakultetens befrielse från öfveråriga, som man
låtit hvila en tid, oaktadt konsistoriet uttalat sig i denna sak redan
den 2 okt. 1739. Nu aflät han den 17 april en skrifvelse, att hans
tanke visserligen hittills varit att först besöka Upsala, innan ban
föredroge pensionsärendet för K. Maj:t, men att han nu funne
detta onödigt, sedan hela frågan genom Rudbecks död kommit i ett
nytt läge; det behöfdes nu ej mer än att Roberg, som icke på
många år gjort tjänst, läte förmå sig att frivilligt taga afsked. Detta
gjorde sin verkan. Roberg förklarade, att ban icke gjorde anspråk
på det snart lediga rektoratet, och att han vore villig att lämna
sin professur, så snart Nosocomie-frågan blifvit klar och så vida
han finge bo kvar i lilla Nosocomiehuset. Kanslern medgaf det
senare, men fordrade i nytt bref den 1 maj, att Roberg skulle
positivt förklara, att han genast ämnade lägga in om afsked;
Nosoco-miefrågans lösning kunde ännu taga lång tid. Då föll Robergs
mod, han ingaf sin afskedsansökan och den 8 maj beviljades
afskedet. Nu var således, som det tycktes, utsikten för Linnæus att
snart blifva professor alldeles klar, och han inlämnade den 13 juli
sin ansökan. Men det gick ingalunda fort, hvartill såväl kanslern
bidrog genom ett onödigt hetsande på skyndsamhet som
konsistoriet genom ett passivt och envist motstånd mot hans önskningar.
Det kunde icke annat än synas det stötande, att kanslern redan
den 16 juli begärde ärendets skyndsamma behandling och den 28
därpå följande förnyade anmaningen, nu med tillägg, att han
hoppades, att Linnæus, som anmält sig, skulle blifva ihågkommen,
då han vore väl känd för sin lärdom. Den onödiga fingervisnin-
1 De sex voro Ihre, Klingenstjerna, Grönvall, Beronius, Winbom
och Asp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
