Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
gen kunde icke behaga de akademiska fäderna, och säkerligen hafva
de ock frågat sig, hvarför icke andra skulle få styrka sin
kompetens, och hur det annars skulle blifva möjligt att sätta upp tre på
förslag. I öfrigt var pluralitetens ställning icke välvillig mot
kanslern, sedan han nyss förut medverkat till den ukas, som förbjöd
bokutlåning från biblioteket, och ifråga om de juridiska
professurerna hetsat konsistoriet ej så litet. Sannolikt har ock
parti-motsatserna nu börjat här som öfverallt starkt inverka på
behandlandet och bedömandet af alla frågor. Hattarnes hänsynslöshet
hade eggat passionerna å andra sidan, och i konsistoriet var
majoriteten tillgifven den störtade regeringen och föga villigt stämd
mot den nya, och det var just dennas chef, Karl Gyllenborg, som nu
ville låta äfven konsistoriet känna partiets makt. Motståndet
stärktes af, att konsistoriet kände sig hafva ett godt och säkert
ryggstöd i sin gamle prokansler J. Steuehius. Knappast har dock
någon personlig ovilja mot Linnaeus spelat in, utan
huvudanledningen till det passiva motståndet var nog önskan att låta kanslern
veta, att ban icke kunde kommendera universitetet, som ban
ville, och sätta sig öfver konstitutionerna; möjligen kan dock den
omständigheten, att Linnaeus stod så väl hos Hattarne, gjort, att man
icke haft något emot att genom honom tillfoga sina motståndare
ett litet obehag, när så kunde låta sig göra.
Prokanslern tog först upp den stridshandske, som kanslern
utkastat genom sina ofvannämda bref. Han lät den 7 aug. hälsa
konsistoriet, att ban ansåg, det Linnæus borde, som konstitutionerna
föreskrefvo, »antingen disputando sine praeside eller på annat t i
11-förlåteligt sätt» bevisa sin kompetens; flertalet anslöt sig till
honom i princip, men ansåg, att man kunde åtnöja sig med skrifna
eller tryckta teser, som Linnæus borde offentligen försvara.1
Kanslerns förbittring blef ej liten. Han svarade,2 att Linnæus borde
vara dem väl känd, då ban undervisat i Upsala och af talrika
lärda fått ett erkännande, som icke vederfarits någon svensk före
honom; ban väntade därför, att förslaget skulle utan vidare
uppskof upprättas. Men i Upsala lät man icke skrämma sig.
Prokanslern infann sig själf i konsistoriet den 18 aug., då
kanslersbref-vet föredrogs, och förklarade, att ban stod fast vid sin åsikt om
1 Jag har mycket svårt att tro, att man betviflat Linnæi förmåga
att tala latin eller att man hoppats liär komma åt honom (det var A.
Celsius, Linnæi vän, som sedan häri inlade denna tolkning); säkerligen
ville man blott hålla på formen, möjligen af konservatism, men väl
mest för att ej alldeles böja sig kanslerns maktspråk.
2 14 aug. 1740 (Bih. 3, n. 119).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
