Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
profvens nödvändighet, de sökande voro honom helt obekanta och
reipublicæ literariæ bästa berodde mycket därpå, att inga illiterati
mera hädanefter än hittills antogos vid akademien, och
konsistoriet anslöt sig till hans mening.1 Vid protokollets justering
reserverade sig de bägge Celsiema och Beronius, den senare påpekade
särskildt i likhet med kanslern Linnæi europeiska rykte, och att
man ju utan äskade prof enhälligt uppfört honom på förslaget till
den andra professuren, som Rosén erhållit. Detta konsistoriets
bref (af den 26 aug.) dref, som jag förut nämt, kanslern att den
11 sept. lägga alla handlingarna för K. Maj:t och utbedja sig
nådigt utslag i saken, som syntes honom fordra skyndsamhet, då
undervisningen lede af uppskofvet. Utslaget blef ju blott en
remiss till kanslikollegiet, som i sin ordning den 25 sept. ställde på
konsistoriet två frågor, 1) hvarför Linnaeus förra gången enhälligt
uppförts på förslag utan aflagdt prof, 2) om de teser konsistorium
nu föreslagit blott behöfde utgifvas eller ock skulle ex cathedra
försvaras. Afsikten med frågorna var väl den att dels pricka
konsistoriet för dess inkonsekvens dels gifva det tillfälle att uttala sig
så, att kollegiet på detta uttalande kunde grunda ett
tillstyrkande att gifva dispens åt Linnaeus. Men konsistoriet höll i sig. Dess
svar den 6 okt. blef, att förra gången, då det gällde en professur i
botanik, kunde Linnaeus som namnkunnig botanist föreslås utan
andra prof än hans utgifna arbeten, men i fråga om den nu sökta
professuren vore detta nödvändigt, då man icke kände hans
insikter i dess ämnen; en bedröflig erfarenhet af, att så många lyckats
undandraga sig att speciminera (detta syftade på de vid de
juridiska professurernas besättande gifna dispenserna), tvang det att
starkare än förr hålla på lagens föreskrift. Härtill hade dock A.
Celsius och M. Beronius fogat långa och starka reservationer. Den
förre åberopade konstitutionernas i sig själf föga lyckade och
numera ej tillämpade föreskrift, att förslaget skulle sättas först och
därpå de föreslagna disputera »pro loco». Med bättre skäl
häfdade han, att disputationsformen för specimina, antikverad redan
vid tillskapandet, vore det än mera nu och att ett utgifvet
vetenskapligt arbete betydde vida mera än förmågan att svänga sig i
katedern vid en disputation; Linnaeus hade icke blott genom sina
botaniska skrifter visat sig vara den främste i Europa i denna
vetenskap, utan ock disputerat utrikes i medicin och sedan som
praktiserande läkare ådagalagt sin insikt i detta ämne; att begära, att
han skulle uppträda i katedern, för att man skulle få se, om han
1 Man har att erinra sig, att det nu äfven gällde prof för den nya
ekonomiska professuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
