Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
och Rosén, att samma allarm uppstod igen, hvarvid Rosén rent
af skall hafva inponerat honom silentium. Beronius afslöt
därpå sin opposition med en hänvändning till ungdomen, i hvilken
han med värme tecknade Linnæii vackra ungdomslif och hvad han
uträttat för vetenskapen och till Sveriges heder.
Men härmed var det olycksaliga spektaklet ingalunda slut.
Ty nu steg adjunkten Karl Clingenberg fram utan att vara af
preses inviterad och begynte med att framställa åtskilliga mer eller
mindre undrande spörsmål, som egentligen hade litet med
dispu-tationen att göra. Hans sätt att opponera, särskildt den
våldsamhet, med hvilken han uppträdde, gaf Rosén osökt anledning att
ånyo ingripa. Tyvärr skedde detta äfven nu med stor hetsighet,
och så upprepades samma scener som förut med skvmford,
ropande och ett bullrande uppträdande å ömse sidor, men nu säkerligen
än hetsigare, då sinnena blifvit upphettade genom stridens
fortgång, och studenterna togo allt verksammare del i larmet. De
trängde sig fram mot katedern och stego upp på bänkarna,
skratt-salfvor beledsagade de kvickheter eller kanske rättare
otidighe-ter, som från ömse håll vankades. Om den uppjagade
stämningen vittnade, att åtskilliga af dem sleto sönder sina
disputations-exemplar i trasor och strödde dem öfver golfvet. Omsider tog den
bedröfliga akten ett slut, knappast till heder för någon, som tagit
del däri, och minst för Rosén, som trots sin dekanus-ställning
icke förmått behärska sig. Han var dock så förbittrad öfver, hvad
han ansåg vara en personlig affront af opponenterna, att ban i
konsistoriet anmälde Beronius och i synnerhet Clingenberg samt
begärde upprättelse. Beronius å sin sida begärde då laglig
undersökning, men konsistorium, som tydligen ville undvika att göra
skandalen ännu större, åtnöjde sig med att uttala sitt misshag
öfver hvad som förefallit »enkannerligen magister Clingenbergs
pro-cedere» och uppdraga åt rektor att enskildt anställa förhör med
honom samt utfärda ett program till ungdomen med varning för
att under disputationerna icke hoppa upp på bänkarna eller
sönderrifva afhandlingarna eller förnärma dekanus. Programmet
upp-slogs den 1 mars.1
Det var uppenbart, att konsistoriet hoppats, att saken skulle
kunna härmed ändas och liksom nedtystas. Men ryktet om
uppträdet hade genast gått vida omkring, och Gyllenborg blef belt
naturligen högeligen uppretad vid underrättelsen. Han
affärda-de den 5 mars en skrifvelse, hvari ban uttryckte sitt stora misshag
1 Detta program, som undgått E. Meyer i hans förträffliga
förteckning, finns handskrifvet i skadadt skick i kons. acta. 1741.
Ups. Univ. Sist. ill, i. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
