Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
öfver, att konsistoriet rörande ett sådant uppträde, som nu genom
privata bref var föremål för allmänna talet i hufvudstaden, icke
afgifvit rapport, och ban begärde därför en omständlig berättelse
om hvad som passerat. När brefvet föredrogs i konsistorium den
7 mars hade rektor redan koncept till svar i ordning, men det
lades på bordet, då somliga ansågo, att förhör borde anställas med
dem som närvarit, andra att parterna i saken borde afgifva sina
berättelser. I nästa sammanträde den 10 mars blef dock det
uppsatta svaret antaget och underskrifvet, ehuru med åtskilliga
reservationer af Beronius och hans vänner. Konsistorium sökte i
detta svar välta allt ansvaret ifrån sig. Det sade sig ej hafva vetat
något om Wallerii afsikt att kritisera Linnaeus, uppträdena vid
disputationen hade det med ängslan och grämelse åhört, men att
speciellt redogöra för hvad som sagts vore omöjligt, då ungdomen
så strömmat fram, fyllt gången och stigit upp på bänkarna, att
kon-sistoriales bak uti salen hvarken kunde böra eller rätt fatta något;
att anställa någon vidare rannsakning hade det funnit
eftertänk-ligt för att ej så uppväcka oroligheter bland ungdomen; det hade
därför ansett bäst att infordra berättelser af dekanus, preses och
opponenterna. Kanslerns otålighet var emellertid så stor, att han
redan den 19 mars erinrade, att ban förgäfves väntat på dessa
berättelser, tillika fordrade ban, att förslaget till professuren måtte
med första uppsättas.
Konsistorium sökte skyndsammast möjligt efterkomma bägge
befallningarna. Clingenberg vägrade dock att aflämna sin
relation annat än förseglad i konsistoriets hand, och äfven Beronius
framställde först samma anspråk men gaf sedan efter. Följden
blef, att den förre fick sända sin direkt till kanslern och att de
öfriga affärdades af konsistoriet den 31 mars. De långa och sins
emellan ganska stridiga berättelserna gjorde säkerligen kanslern
lika klok, huru han skulle utdela den näpst han säkerligen haft i
sinnet, och en lugnare eftertanke jämte kloka vänners råd bragte
honom slutligen till insikt om, att det var bäst låta hela saken
sjunka i glömska. Han kunde dock ej underlåta att i förbigående
erinra om saken, då Wallerius vid årets slut utnämdes till
medicine adjunkt.
Med förslaget sölades ej heller, det sattes redan den 30 mars.
Rosén uppsatte Linnaeus, Wallerius och professor Spöring i Åbo;
Wallerius uteslöts af Olof och Anders Celsius, Boberg och
Beronius, af de två sista under uttrycklig förklaring, att det skedde på
grund af Wallerii uppträdande vid disputationen; förslaget blef
därför Linnaeus, Spöring, Wallerius. Den 5 maj följde den kungl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>