Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 Ii
råde, att böckerna skulle återställas inom fjorton dagar. Det
gamla ogräset stod dock ej att så lätt utrota, ocli år 1732 beklagade
Wallin sig för kanslern, att beslutet icke efterlefdes, utan att
somliga behöllo böckerna i ett till två års tid, ja ändå längre; han
kände sig alldeles rådlös, då han icke förmådde ensam uträtta något.1
Hans efterträdare Andreas Norrelius fann detta helt naturligt
alldeles olidligt, men med sin genompedantiska natur slog han öfver
till ytterlighet åt andra hållet och ville för att riktigt skydda
samlingens bestånd göra totalt slut på all utlåning. Det kom till
öppen strid, då Norrelius 1739 vägrade Johan Ihre att hemlåna
Mar-tiniere’s Dictionnaire géographique et historique i åtta folioband,
emedan så kostbara böcker aldrig brukat utlånas; arbetet kunde
begagnas på biblioteket, som för hans räkning skulle hållas
tillgängligt på andra tider än de vanliga. Ihre protesterade i sessionen
den 10 okt. åberopande sin rätt enligt konstitutionerna,
hvarjämte han förklarade sig villig att sätta sin egendom i borgen, och
konsistoriet ställde sig på hans sida. Norrelius i sin ordning gick
då den 24 okt. in till kanslern med ett långt memorial, i hvilket
han utmålade alla faror och olägenheter af konsistoriets beslut.
En eldsvåda hade strax efter detta inträffat, och hvad hade då ej
kunnat ske, man hade Rudbecks öde 1702 att spegla sig i;
böckerna borde, såsom utrikes vore bruket, stanna i biblioteket; och han
vore villig att hålla det öppet på andra tider än dem, som lagen
stadgade; nu släpades böckerna i säckar och lakan rundt hela
staden, och deras vackra band förstördes genom vanvård, särskildt
lede de af, att professorerna drogo dem fram och tillbaka till sina
föreläsningar. Kanslern remitterade memorialet till konsistoriet,
som därpå gaf svar den 6 nov.2 Svaret var skarpt och uppvisade
orimligheten af Norrelii klagomål samt omöjligheten af att
anordna saken så, som han föreslagit. Man erinrade, att böckerna
väl icke voro samlade för att prvda bibliotekets väggar utan
för att göra nytta, och detta kunde i regel icke ske på dess lokal,
emedan professorernas öfriga sysselsättningar under dagens lopp
hindrade dem att syssla med sina vetenskapliga arbeten annat
än morgnar och kvällar, då ju biblioteket var stängdt, oafsedt att
man vintertiden icke kunde arbeta där alls för kylans och
mörkrets skull; föröfrigt behöfde man ju oupphörligt rådfråga dessa
böcker just under det arbete, som man dref hemma, omgifven af
annan litteratur. Ett förbud för hemlån innebure att
professorerna skulle själfva uppköpa alla nödiga böcker, hvilket med deras
1 Se Wallin t. kanslern i juli 1732 (Bih. 3, n. 85).
2 Bih. 3, n. 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
