Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
små löner vore en omöjlighet. Om böcker skadades eller gingo
förlorade, voro de ju skyldiga och villiga att ersätta förlusten.
Norrelii beskyllningar, att de droge upp med sig på föreläsningarna
stora sammelverk på 8 till 20 folioband, fölle på sin egen
orimlighet, och de fritoge sig alldeles för hans beskyllningar, att böcker
släpades i säckar eller lakan hit och dit öfver staden. Hvad
anginge den bok, som Ihre lånat och som gifvit anledning till tvisten,
meddelades spetsigt, att den återlämnats inom åtta dagar och att,
ehuru Norrelius själf noga besiktigat den, fanns däri ej minsta
fläck, och hvad anginge den förmenta stora faran vid en nyss
passerad eldsvåda, reducerade den sig till, att några uthus brunnit
vid Vaksalatull, under det Ihre bodde vid Fjärdings tull. För
öfrigt hade väl konsistorium att föra direktionen öfver biblioteket
och ägde i den egenskapen att träffa sådana författningar för
detsamma, som icke strede mot konstitutionerna. Intressant nog är
den upplysningen, som konsistorium i förbigående lämnar,
nämligen att studenterna hittills (detta dock i strid med lagen)
brukat få hemlåna mot borgen af professorerna.
Så starka skäl borde väl förmått en opartisk och intresserad
kansler att alldeles afvisa förslaget att inskränka utlåningen, om
han ock funnit nödigt att starkare betrygga kontrollen öfver
böckernas återställande. Men vi finna i stället, att sedan Norrelius nu
ingått till K. Maj:t med en ny klagoskrift och denna remitterats
till kanslikollegiet, där Gyllenborg satt som chef, har denne där
föreslagit (9 febr. 1740) och kollegiet bifallit, att all utlåning skulle
så godt som förbjudas, hvilket därpå fick kungl, bekräftelse genom
brefvet af 7 mars 1740, som påbjöd, att i Upsala skulle som bruket
vore vid andra kungliga bibliotek inga böcker få utlånas, utom i
det fall att någon professor för hög ålder eller lång sjuklighet
behöfde på kort tid hemlåna ett eller annat verk, i öfrigt skulle
böckerna endast få begagnas på stället.1 Det är fast obegripligt,
huru Gyllenborg kunnat ej blott låna sin hand till utan själf
påbjudit utfärdandet af en så abderitisk förordning. Enda förklaringen
är att han hade ett dunkelt minne af att de stora engelska
biblioteken icke utlånade sina böcker, utan att dock därvid erinra sig,
huru man där sörjt för de arbetandes bekvämlighet. Möjligen har
någon önskan att ställa sig väl med Norrelii svärfar biskop E.
Benzelius, Hattpartiets stödjepelare, äfven inverkat; kanske ock att
Gyllenborgs stämning mot konsistoriet redan nu icke varit särdeles
välvillig, då det nog var en känd sak, att detta icke hyllade hans
1 Bill. 3, n. 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
