Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12S
en dylik valrätt, när önskan därom framställdes, ty uppdraget
betraktades i början mest som en börda, ock man varsnade ej genast
den stora betydelsen för en konsistorialis att genom ett talrikt
klientel förvärfva sig inflytande hos ungdomen. Därför utvecklade
sig småningom det förfarande, som allt ifrån 1700-talets början
framträder som stående regel, att nationen väljer själf till sin
inspektor någon konsistorialis, hvarpå valet föredrages i
konsistoriet och där bekräftas. Emellertid förändrades småningom
professorernas uppfattning af inspektoratets betydelse. Härtill
medverkade säkerligen det växande bruket att nationerna gåfvo sina
inspektörer dyrbara honorarier,1 men säkerligen äfven insikten i
det inflytande, som platsen skänkte, man insåg påtagligen, att
särskildt teologernas maktställning vid universitetet till ej ringa
del berodde på, att de hade flera inspektorat samlade i sin hand,2
hvartill åter hufvudorsaken var, att ungdomen så trodde sig
kunna påräkna bistånd vid befordringar inom kyrka och skola,
hvilka banor ännu gåfvo flertalet af studenter deras lefvebröd för
framtiden. Som exempel på inspektoraternas hopande på en hand
och teologernas företräden kan anföras, att vid vårt tidehvarfs
ingång var Djurberg inspektor för Roslags, Gästrike och Hälsinge
nationer, D. Lundius för Södermanlands och för Nerikes,
Palrn-root för Västgötarna, Molin och sedan E. Benzelius för
Stockholmarna, O. Celsius (då ännu LL. 00. professor men sedan teolog)
för Upplänningar och Värmlänningar, J. Steuchius (visserligen
filos. professor men teol. doktor och tydligt biskopsämne) för
Fjärdhundra, Gottlands och Jämtlands-Medelpads nationer, Schvllberg
(också tydligt biskopsämne) för Göteborgarna.3 Denna olikhet i
åtnjutande af det nu eftersökta uppdraget väckte naturligen
afund hos dem, som voro utan (jurister och läkare voro numera ej
ihågkomna). Och när därför 1719 Stockholmarna efter Jakob
Arrhenius valt Fabian Tömer, som förut äfven hade
Ångermanlän-ningar och österbottningar, erinrade flera i konsistoriet, däribland
juristen Reftelius och läkaren Rudbeck, om missförhållandet,
hvartill de som hade landskap svarade, att de gärna unnade sina
kolleger att öfvertaga ett uppdrag, som hade så mycket omak och
besvär med sig.4 Detta sista kimde nog vara sant, men man kan med
skäl betvifla, att dessa skulle frivilligt afstått det, som alla nu be-
• Se Del 2, afd. 2, b. 400.
2 Se Del 2, afd. 2, s. 399.
3 Att fullständigt redogöra för inspektoraten vid tidens ingång
liar ej varit mig möjligt, då flera nationer ännu sakna historia.
* Kons. prot. 8 och 30 juni 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
