Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
traktade som en förmån ock ett maktmedel. Fyra år senare
erinrade Reftelius ånyo om obilligheten, tio professorer skulle enligt
hans uppgift då varit utan inspektorat; och man uppdrog då åt
honom som rektor att göra ett repartitionsprojekt.1 Däraf hördes
dock sedermera ej något, såvida man icke får betrakta den
bestämmelsen, som intogs i konstitutionsprojektet af 1726, i hvilket han
hade en öfvervägande del, såsom utgången från honom; i detta
projekt föreslogs nämligen, att nationerna skulle sätta tre på förslag
och konsistoriet nämna en af dessa. Obenägenheten emellertid
att se teologerna gynnade var så stark, att när följande år
Stockholms nation delade sina röster på Hermansson, prof. skytteanus,
och teologen Melander, fick den senare efter lång tids interregnum
gifva vika.2
Men 1737 upplågade striden med förnyad bitterhet.
Stockholmarna hade då efter Hermanssons död valt Melander, som nu
sedan 1729 äfven hade Södermanlands nation; och Gästrike och
Hälsinge nationer hade efter Djurberg valt Beronius, som nvss
nämts till teologie professor. Juristen Wallrave inlämnade då
ett långt och bittert memorial.3 Det tycktes, sade han, som skulle
inspektoraten, sedan honorarierna kommit i farten, alltmer
tillfalla teologerna och bli som ett slags patrimonium inom den
fakulteten, så att denna för icke länge sedan innehaft mer än
hälften af dem alla och särskildt de mest lukrativa, under det att
många andra professorer, däribland de som öfver 30—40 år gjort
tjänst, ännu icke innehaft något. Och ban tillät sig att utkasta
den beskyllningen, att de, som väntat sig fördel af inspektoraten,
afsiktligt blundat för den omgestaltning, som ägt rum från
konsistoriets disposition af platserna till en själfsvåldig valfrihet. Men
ej mindre skulle härtill medverkat förhållandena inom nationerna
själfva, i det kuratorer och seniorer, som förfogade öfver
fyrdubbelt och dubbelt röstetal, i regeln vore teologie studiosi och
dessutom tryckte såväl på sina disciplar som på andra, för hvilka
teologer konditionerade; allesammans ansågo sin framtid bero af att
till inspektor hafva en teolog eller någon som hade utsikt till ett
biskopsstift, öfverenskommelsen 1723 om en billig delning hade
stannat på papperet och missbruket med honorarier stigit så, att
han skulle kunna utpeka ett litet nu ledigt landskap, som när det
fått gifva sin kommande inspektor honorarium, skulle befinnas
hafva på 7 till 8 år utgifvit sex dylika, för hvilka pengarna måst, då
1 ICons. prot. 23 nov. 1723.
2 Åberg, Stockholms nations historia, s. 32 ff.
3 Af 4 maj 1737 (Bik. 3, n. 98).
Ups. Univ. Sist. in, 1. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
