Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
sigaste af alla konsistoriets Hattar. Saken fick anstå i några
månader, och härunder gjordes några, som det tyckes, ej fullt
korrekta försök att öka Ullens röstetal genom att låta dem, som sedan
uppkommit till staden, afgifva sina röster. Emellertid hade äfven
Roslags nation gjort sitt val och därvid fallit på M. Beronius, mot
hvilken samma betänkligheter kunde göra sig gällande; ban
hade förut tvenne nationer och ban var ifrig Hatt. Bägge
valfrågorna upptogos till behandling i sessionen den 8 maj. Wallrave
yrka-kade då under hänvisning till sitt memorial från förra året, att
principfrågan skulle först afgöras eller ock saken, innan något
resolverades, hänskjutas till kanslern. Beronius åter häfdade
nationernas fria valrätt och förklarade, att en ändring icke skulle
tjäna till annat än att framdraga i ljuset »en hop split och
oenighet i vårt collegio, hvarutaf man nu denna tiden genom vissa
kanaler begynt att mycket ofredas och besväras»; gällde tvisten i
djupet honorarierna, vore bäst att alldeles afskaffa dessa, men i
ingen händelse ägde konsistoriet bestämma öfver dessas
fördelning mellan professorerna, efter de voro ett studenternas
frivilliga sammanskott. Principfrågan blef ej heller nu afgjord utan först
i följande session den 12 maj. I denna upplästes först alla
handlingar och besvärsskrifter rörande Jämtland-Medelpadiska
nationens valhistoria, och hufvudmännen för nationens två olika
partier, kurator O. Hjorter och en mag. Lang, fingo ytterligare
försvara sina olika åsikter. Man får ovillkorligen intrycket af att
bägge gjort sitt bästa för att med alla möjliga mer eller mindre lagliga
medel befordra, den ene Celsii, den andre Ulléns sak. Med en
naivitet, som stod taktlöshet väl nära, yttrade Hjorter under deras
inbördes gräl, att det vore fördelaktigt för nationen att få Celsius,
som vore en förmögen man och som man därför icke behöfde gifva
honorar, under det Ullén var fattig och därför säkerligen icke
benägen att afstå från honorariet; med mera sanning och med
mycken svulst tillade Hjorter, att Celsii val skulle »gifva landskapets
namn ett rum bland konstellationerna på himlen». Därpå
företog konsistoriet den af Wallrave den 8 maj väckta principfrågan
och beslöt, att hädanefter skulle, till undvikande af oreda vid
valen och till förekommande af, att en professor skulle betungas med
allt för många inspektorater, ingen nation få till inspektor välja en
konsistorialis, som förut hade inseende öfver ett stort eller två
små landskap, och att som stora landskaj) skulle betraktas
Vest-manni, Stockholmenses, Upplandi, Ostrogoti, Vestrogoti och
Smo-landi. Beronius, Celsius och Ihre hade dock utan framgång
yrkat, att honorarierna skulle afskaffas, samt de två sistnämda, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
