Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
I clen skrifvelse, som denna aflat till konsistorium den 27 mars
1741,1 intog nationernas valfråga första rummet. Deputationen
uttalade, att då konstitutionerna icke tycktes gifva någon
anledning till konsistoriets beslut, ock inspektorsvalet ju egentligen
vore att betrakta som en nationernas privatsak, vid kvilken deras
naturliga önskan vore att få den, för kvilken de kade största
förtroendet ock af kvilken de lofvade sig största nyttan, så vore
enligt deputationens tanke bäst att lämna ungdomen samma friket
som hittills att själf välja sina inspektörer, utan att konsistoriet
lade hand därvid, utom i det fall att strid uppstode inom en
nation, då konsistoriet likväl borde anmoda nationen att antaga den,
som fått de flesta rösterna, den valde dock obetaget att afsäga sig
uppdraget. Konsistoriets svar den 18 april blef helt kort: det hade
fattat sitt beslut för att afböja de tvister, som ofta uppstått vid
valen, och gjort det med så mycket mera skäl, som
konstitutionerna icke innehölle några stadganden i saken; A. Celsius och
Beronius bifogade dock skarpa reservationer.2 Det var klart, att man
vid riksdagen icke skulle låta härvid bero. Det kunde icke vara
det nu öfvermäktiga Hattpartiet likgiltigt, om dess anhängare vid
universitetet skötos åt sidan, och sannolikt kar det ej heller haft
något emot att förvärfva popularitet bland ungdomen. Men
o-säkert torde vara, om det drifvit sin politiska åskådning ut till dess
yttersta konsekvenser ock ansett att, med ett statsskick som
nästan allt igenom var grundadt på val, borde valfriheten öfverallt
tillämpas; dylik konsekvens är ytterst ovanlig äfven hos de mest
radikala partier sedan de väl kommit till makten. Emellertid
kän-sköt deputationen frågan till stånden och hemställde, om icke
nationerna borde äga att fritt välja sina inspectores, och om icke,
där stridighet uppstode, konsistoriet alltid borde vidtaga, kvad
nationens pluralitet enats om. Tillika väckte deputationen
frågan om anställande af en kanslerssekreterare med årlig lön af 400
dlr. smt. att utgå af universitetets medel. Hemställan vann
riksdagens bifall och förde till det kungl, bref af 16 sept. 1741, som i
öfverensstämmelse med deputationens förslag och ständernas
uttalande fastslog, att nationerna ägde fritt välja till sin inspektor
den, för hvilken de hade största förtroendet,3 och att konsistoriet
1 Bih. 3, n. 121.
! I dessa reservationer (intagna i kons. prot. 11 april 1741) betona
bägge starkt nationernas fria val och begagna tillika tillfället att
påpeka, att kons:t ej borde utgifva större län utan att hafva först
meddelat sig med kanslern.
3 Eget nog utsättes ej, att den valde skall vara konsistorialis, detta
stadgades först genom K. Maj:ts bref 2 febr. 1790.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
