Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
och konstituera Celsius till inspektor. Om de något dunkla
premisser, på hvilka kanslern stödde sitt afgörande, kunnat synas
innebära, att konsistorium ej saknat skäl för sitt förfarande, förtages
intrycket däraf genom den släng som följer, hvilken innebär ett
rätt tydligt om än beslöjadt tadel af hvad som åtgjorts. Där
säges nämligen, att han förmodar, det konsistorium lärer själft finna,
»huru angeläget det är förutan nationens härunder beroende
en-skvlte fördel, att de studerande i gemen icke blifva vanda till
oroligheter och trätor sins emellan, hvilket likväl aldrig kan
förekommas, om icke ordning och lagliga val så stadfästas, att de, som dem
antasta vilja, se deras möda blifva fåfäng».
Den inblandning, som ständerna alltmer tilläto sig i
universitetets inre angelägenheter, framträdde vid innevarande riksdag
icke blott i den fråga, som nu behandlats. Protokollsdeputationen
hade i sin ofvannämda skrifvelse af 27 mars 1741 haft åtskilligt
annat att andraga. Så riktades en förebråelse mot konsistoriet
att hafva lämnat sin kansler i okunnighet om tvenne beslut i
ekonomiska ärenden. Det ena fallet var, då P. Ekerman äfven efter
sin utnämning till professor 16 maj 1737 fått genom en
konsistoriets resolution behålla akademisekreterarlönen jämte den som
professor; mot åtgärden i sig själf hade dock deputationen intet
att anmärka, då Ekerman under tiden verkligen upprätthållit
se-kreterarsysslan. Det andra fallet var, att besparade medel
utlånats, utan att kanslerns tanke inhämtats. Konsistoriets svar (18
april) blef, att för förfarandet med Ekerman fanns prejudikat från
1703, som ock stod åberopadt i dess resolution, och hvad
utlåningarna anginge, kunde väl konstitutionernas andra kapitel synas
gifva anledning till meddelande med kanslern i dylika frågor, men
då i alla fall enligt 1699 års reglemente ansvaret fölle på
konsistoriet, om lånens säkerhet icke befunnes god, hade det ej velat falla
kanslererna därmed besvärligt. — En annan deputationens fråga
gällde, huruvida konstitutionernas bud, att föreläsningarna skulle
så vidt möjligt afslutas på ett år, blifvit iakttagen. Den hade af
protokollen sett, att grefve Bonde som kansler vid sitt besök 1738
påmint om saken; själf ansåg deputationen nyttigt, att så skedde,
emedan annars det vore att befara, det ungdomen ledsnade vid
universitetet och for därifrån utan fullständig kännedom om sina
ämnen, under det att lagbudets iakttagande säkerligen skulle
komma ungdomen att flitigare »än gemenligen ske plägar» bivista
föreläsningarna. Tillika ville deputationen med anledning af sagde
kanslers påminnelse om nödvändigheten af flitiga föreläsningar
öfver regeringssättet veta, om densamma ledt till någon påföljd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
