Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
åratals skarpsinnig forskning; det blef naturforskarnas gyllene bok
och Linnæi adelsbref i de lärdas republik. Slag i slag följde
Bib-liotheca Botanica, Fundamenta Botanica, Genera Plantarum,
Flora Lapponica, Hortus Cliffortianus, Classes Plantarum m. fi.,
inalles öfver tolf arbeten. Man häpnar, då man hör, att blott de
skrifter, som trycktes 1737, omfattade 500 ss. in folio och 1,350 in 8:o
med 46 planscher. Den gamle Boerhaave, den medicinska
vetenskapens nestor, hälsade den unge svensken som den uppgående
stjärnan; Burman, Gronovius, Clifford m. fi. täflade att göra
honom tjänster. Ett kort besök i England knöt honom till de
ryktbara forskarna Hans Sloane och Joh. Jac. Dillenius. Alla världens
lärde trädde i förbindelse med honom, främst stod ett af tidens
mest lysande namn, Albrekt von Haller i Göttingen.
Vid hemkomsten till Sverige i sept. 1738 var Linnæus en
europeisk celebritet, dock ännu ej mycket känd i sitt eget
fädernesland. Det dröjde dock ej länge, förrän han äfven här blef erkänd.
I Stockholm, där han slagit sig ned, blef han snart en berömd
läkare. Bekantskapen med den lysande Karl Gustaf Tessin bragte
honom i beröring med flera af samhällets ledare och gjorde honom
tillika till det nu segrande Hattpartiets skötebarn. 1739 års
riksdag gaf honom ett anslag å 600 dlr. smt. på bergskollegiets stat
mot skyldighet att offentligen föreläsa i naturhistoria, och samma
år blef han amiralitetsmedikus i Stockholm. Mer än allt betydde
dock, att han med Höpken, Alströmer och Trievakl lade grunden
till vetenskapsakademien i juni 1739, hvars första preses han blef.
Samtidigt utgaf han nva upplagor af sina klassiska arbeten. Helt
naturligt ansåg man honom själfskrifven till en lärostol vid Upsala
universitetet, och dit stod äfven hans håg. Under de tre
Stockholmsåren hade han varit så godt som stängd från umgänget med
och studiet af naturen, han hade ock, skref han, härunder känt det,
som hade han varit biltog. Vi minnas från ofvan, huru lian 1740
sökte platsen efter O. Rudbeck d. y., men ehuru dess
hufvudäm-nen, botanik och öfriga delar af naturhistorien, just lågo närmast
till för hans studier, han dock blef förbigången af Nils Rosén, äldre
i universitetstjänst och rikare på s. k. meriter, men hur han ock
redan följande år, efter att Roberg tvingats till afsked, erhöll
dennes professur i praktisk medicin den 5 maj 1741. Det slog i ögonen,
att om han och Rosén bytte professurer, skulle hvardera komma
att ansvara för just de läroämnen, till hvilka naturlig begåfning
och studier tycktes hafva bestämt dem, och förmodligen hafva de
bägge haft sina ögon fästa härpå, allt ifrån att de framträdde som
sökande till lärostolarna. Redan den 3 nov. 1741 gingo de in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
