Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
tationer på sina områden, men filosofiska fakulteten hade ihärdigt
motsatt sig saken.1 Att hon nu så lätt gaf vika, måste förvåna,
förmodligen var hon öfverraskad eller kände med sig, att hon godt
kunde förhindra sakens verkställighet; och så vidt jag kunnat se,
stannade beslutet äfven på papperet.
Kanslern afslöt sammanträdet med förmaning till enighet
och förtroende, särskildt vid afhållande af disputationer, hvilka
såsom ganska laggranna borde för åhörarnas skull hållas med all
moderation. Ingen skulle hafva missförstått, att ban härmed
särskildt syftade på Wallerii ryktbara disputation för tre år tillbaka,
äfven om ban icke därpå uttryckligen sagt det och i anledning af
denna händelse varnat för att låta personliga och andra förargliga
saker inflyta i afhandlingarna. Slutligen fingo professorerna en
förmaning att visa hvarandra höflighet såväl för sin egen som för
ungdomens skull.
Det är från Gyllenborgs tid, som de oupphörliga ofta onödiga
bemödandena datera sig att reglementera examina vid
universitetet, hvilka äro ett genomgående drag i tidehvarfvets historia.
Visserligen kunde obestämdheten i föreskrifterna för examina
stundom göra närmare bestämmelser nödiga, på samma gång
statsutvecklingen framkallade behof af särskilda examina till
rättegångsverken och kansliet, men egentligen var det ett alldeles onödigt
reformnit från allmänna meningens sida, som häri tog sig ett
uttryck. Man hade fått för sig, att universiteten lefde i föråldrade
former och ej tillfredsställde nyare tiders kraf, och enhvar ansåg
sig kallad att reformera. Ingenting var nu att säga om, att
universitetens kanslerer sökte, där de ansågo en ändring nödig,
genomföra en sådan, men de gingo icke alltid tillväga med den lugna
öfverläggning, som härvid är nödvändig. En djupare insikt i de för-
1 Medicinska fakulteten hade 1721 begärt, att hennes
disputationer i fysik skulle räknas som exercitiedisputationer i den filosofiska,
men denna och konsistoriet satte sig däremot. Och filos, fakidteten
höll fast härvid. Den 14 dec. 1736 uttalade hon principiellt i
konsistoriet, med anledning af en från Lund gjord förfrågan i denna sak, att,
ehuru enstaka undantag förekommit i flydda tider, man nu ej kunde
medgifva dylikt. Besynnerligt nog uttalade fakulteten sig så, som
ville den blott erkänna som exercitiedisputation, om respondenten
försvarat en annans arbete; man skulle väl väntat tvärtom, att den
godkänt som sådana just dem, som studenterna själfva författat. En
bekräftelse å fil. fak:s ofvannämda beslut af 1736 finna vi i A.
Win-boms bref 5 juli 1737 till E. Benzelius (orig. Linköp. Bibi.), där han
berättar, att de teologiska disputationer, som utkommo under
respon-denternas namn, upphörde, såsnart: fil. fakulteten beslutit, att de icke
skulle räknas som exercitiedisputationer pro gradu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
