Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
efterlefnad Karl XI:s och Cronhielms ofvannämda bref och
föreställde konsistoriet angelägenheten af att, när någon fakultet
begärde inhibition hos rektor af en disputation, sådan strax skulle
ske, och ingen ventilation af densamma tillåtas, förrän saken
skärskådats af vederbörande och behörigt utslag fallit. Särskildt
borde konsistorium tillse, att teologiska fakulteten sålunda sattes i
tillfälle att förekomma, att teologiska materier inblandades i
filosofiska disputationer, och att förhindra, det ungdomen vandes
att alltför fritt resonera i teologiska ämnen.
Knappast har tidens partiväsen spelat någon roll i den
utgång, som saken fick, den teologiska fakultetens fleste medlemmar
voro ju till sin partifärg Mössor. Det var teologerna, som
segrade öfver den fria forskningens män, men när 25 år därefter
partilidelserna stigit till sin höjd och Mössorna sutto segrande vid
rodret, blef det dessa ett nöje att rehabilitera en disputation, som
brännmärkts under Hattregementet. Då hette det, att Knös ej
öfverbevisats om att hafva kommit med nya satser i teologien och
en äfventyrlig lärometod, att hans disputation efter vederbörligt
tillstånd ventilerats under en berömd professors presidium och
fått stort beröm af lärde både in- ocb utrikes, emedan den icke
innehöll annat än hvad dessa framlagt för att på förnuftets väg
bekräfta den kristna religionens sanning.1
Knös var emellertid blifven en misstänkt man och
teologiska fakulteten gjorde allt för att omöjliggöra för honom att
utsprida hans förment skadliga åsikter och för att såväl nu som
längre fram förhindra hans fästande vid universitetet. Detta visade
sig 1744, då Knös ville disputera för fortsättningen af sin
ryktbara disputation. Filosofiska fakulteten fann då klokast, att
denna gång först höra teologiska fakultetens tankar, och denna
af-rådde offentliggörandet, hvarpå Knös fogligt gaf efter; ban
begärde dock tillika, att fakulteten skulle skriftligen utlåta sig om
orsakerna till dess afstvrkande. Svaret blef detsamma, som Ihre en
gång fått, att det vore alldeles onödigt att utmärka särskilda
an-stötliga meningar, efter som redan det vore nog, att författaren
befattat sig med rent teologiska frågor. Därför hade fakulteten
förbjudit pars 1, och den hade så mycket mindre skäl att handla
annorlunda med pars 2, som »det uti dessa allt för kitsliga och
uppå allehanda nyheter begifna tider nog står till befarandes, att
det ena steget föder det andra och vill ändtligen stiga så långt, att
till den uppenbarade himmelska sanningens största men och ef-
1 Se K. Maj:ts bref 25 febr. 1767 (Bih. 4, n. 67).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
