Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
tersättande rationalismen alldeles får öfverhand».1 Ej bättre gick
det Knös, när ban två därefter 1746 begärde disputera öfver
»Stric-turæ in nonnulla recentiorum naturalistarum placita»; äfven då
anmälde filosofiska fakulteten disputationen för den teologiska,
och ehuru denna först medgaf, att afhandlingen tycktes vid första
påseendet vara oskyldig nog, var den säkerligen icke hågad att
gifva efter. Man hade oclc nu fått ny orsak till ovilja mot Knös
af den strid mellan biskop Lundius i Strängnäs och Ihre, till
hvilken Knös’ första afhandbng gifvit anledning. Och denna orsak
å-beropades särskildt i fakultetens session den 28 maj 1746, vid
hvilken prokanslem ärkebiskop Jakob Benzelius infunnit sig och i
hvilken man fann rådligast, att disputationen inhiberades såväl därför
som för ämnets nära släktskap med teologien och dess
sammanhang med den emot fakultetens förbud af Knös 1742 ventilerade
afhandlingen.3 Knös fann under sådana förhållanden omöjligt att
stanna i Upsala, han lät följande år prästviga sig och sökte plats
vid Mariestads skola.
Såsom redan antydt, hade Ihre invecklats i en ny fejd
framkallad af Knös’ disputation. Själf gaf han ingen anledning till
dess första uppkomst annat än indirekt, genom att ban en gång
i tiden presiderat för Knös och sålunda gjort sig misstänkt i
prästerskapets ögon, men ban förskyllde däremot, att striden tog en
så bitter och för honom obehaglig vändning. Vid prästmötet i
Strängnäs 1745 utgaf prosten Johan Mozelius ett synodalprogram
»De evangelio» riktadt mot Knös’ disputation, i hvilket ban
beklagade, att en afhandling, som icke iakttog gränserna mellan trons
mysterier och förnuftet samt smakade af semipelagianism, fått
utkomma under Ihres ansedda namn. Säkerligen skedde detta
anfall med begifvande af hans biskop, den fanatiskt ortodoxe förre
Upsalaprofessorn Daniel Lundius. Ihre af naturen stridbar och
lättretlig kunde med skäl harmas öfver, att man tillagt honom
raka motsatsen till hvad disputationen uttalat, och ban såg med en
viss öfverlägsenhet ned på den obetydlige landtpräst, som funnit
för godt att mästra en universitetslärare och vetenskapsman.
Han skulle gjort klokare, om ban låtit anfallet passera i tysthet,
men det låg icke i hans natur att lämna motparten sista ordet.
Tyvärr nöjde han sig icke med att svara i sak, utan gick i sin
upp-brusning öfver till ett personligt utfall mot motståndaren, hvilket
bragte landets prästerskap i harnesk på Mozelii och Lundii sida.
1 Teolog, fak. prot. 13 juni 1744.
5 Anf. st. IG och 28 maj 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
