Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Som ett lämpligt tillfälle att tukta den tilltagsne landtprästen
valde Ihre det latinska program, som han i egenskap af rektor
utfärdade den 24 nov. 1745 vid Halenii installation som teologie
professor. Häri uttalade han sig först i princip om uppenbarelsens
och förnuftets inbördes ställning och tillerkände helt ortodoxt den
förra företrädet vid trosfrågors behandling, ehuru ban tillika
betonade, att förnuftet ingalunda finge betraktas som en
uppenbarelsens fiende, och kanske något oförsiktigt tillade, att filosofien
snarare borde betraktas som teologiens syster än dess tjänarinna.
Så långt var allt godt och väl. Men han kunde ej motstå frestelsen
att tillika gifva Mozelius en uppsträckning. Han sade sig
nämligen nu hafva fått en särskild anledning att i korthet angifva sin
principiella ställning till detta spörsmål, ehuru han förut flera
gånger haft tillfälle att klargöra sina åsikter, därigenom att en
författare nyligen framträdt (Mozelii namn utsättes dock icke)
och skjutit öfver målet, i det ban velat undervisa den lärda
världen, att vid universitetet funnos män som lärde, att mysterierna
kunde utrannsakas med naturens hjälp. Mannens enfald hade
väckt hans förvåning, och dennes försök att tillägga honom
motsatsen till hvad ban sagt kunde endast förklaras af hans lust att
belacka eller af en exempellös okunnighet. Ehuru ban trodde sig
icke sakna nödig själfbeherskning, ville ban dock råda
författaren att icke framdeles angripa oskyldiga och oförtjänt beskylla
dem för heterodoxi. Härmed hade ban utkastat en
stridshandske åt prästerskapet, som den stridslystne biskop Lundius icke
var sen att upptaga, ban kände sig nog medskyldig och träffad i sin
person. Och tvisten öfvergick nu till en strid mellan den
myndige biskopen och Ihre, i hvilken prästeståndet sedan tog den förres
parti.
Säkerligen var det på Lundii föranstaltande, som
Strängnäs-domprosten C. F. Ljungberg 1746 utgaf af trycket sin mot Ihres
förmenta villfarelser riktade skrift: »Vindiciæ gratiæ evangelicæ
patronis naturæ oppositæ», och själf gick biskopen in till K. Maj:t
den 17 april 1746 med allvarsam klagan öfver Ihres uppträdande.
Dennes program, som han bilade klagoskriften, vore en
otillbörlig censur af hans och stiftets arbete för att skydda den rena läran
mot de farliga principer, som nu ville smyga sig in om förnuftets
rätt att bana sig väg till trons hemligheter och för hvilka han
varnat vid 1745 års prästmöte. Lundius fick ett kraftigt stöd i den
ryktbare Nyköpingsprosten, sedermera Strängnäsbiskopen Jakob
Serenius, som i sin ordning gjorde allt för att egga riksrådet S. Å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
