Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
ling.1 Adolf Fredrik, nu kansler, remitterade suppliken den 18
april 1747 till konsistoriet oeh begärde återfå alla handlingar i
målet, som alltsedan Gyllenborgs tid blifvit liggande i Upsala.
Detta gjorde verkan, och Ihre afgaf strax efter sin förklaring.2 Han
sade sig vara till substansen nöjd med teol. fakultetens memorial
af 17 okt. 1746, endast att, som ban spetsigt uttryckte sig, ban
gärna skulle sett, om fakulteten icke blott sagt, att programmet »med
kärlighet uttydt» icke innehöll något som stred emot
trosbekännelsen, utan hellre tydligare uttalat »att det utan högsta
okärlig-het annorlunda ej står att förtyda». Bestämdt ville han bestrida,
att programmet vore en apologi för Knös’ disputation, och hans
bestridande kunde vara så godt som fakultetens motsatta
påstående; i programmet funnes ej en rad, som ban ej kunde bestyrka
»med våra renaste theologorum och philosophorum samtycke».
Från den nye kanslerns sida blef ingenting åtgjordt i Ihreska
saken, och det af det enkla skälet, att principfrågan upptagits af
prästeståndet på riksdagen, och att man där gaf saken en
vändning, som måste tillfredsställa äfven de mest fanatiska ovänner
till universitetets forskningsfrihet på det teologiska området. Den
10 juli aflat, nämligen ståndet till K. Maj:t en skrifvelse, hvari det
med anledning af filosofernas tilltag vid akademierna att
behandla och »efter principia rationis afgöra controversias theologicas»,
hvarpå man särskildt haft exempel vid en disputation för fem år
sedan, hvilken biskop Lundius dock vederlagt, begärde l:o) att
philosophi vid universitetet förbjödos behandla materier, som
rörde de kristbga trosartiklarna, 2) att konstitutionernas redan
befintliga förbud för att vid disputationer införa något orimligt,
ogudaktigt och som kan förorsaka osämja, eller att i filosofiska
disputationer inblanda satser, som endast på uppenbarelsens väg
borde afgöras, måtte på det strängaste handhafvas, hvadan
preses och fakultetens dekanus borde stå ansvar för innehållet i en
disputation, och om detta befunnes strida mot ortodoxien,
regeringssättet och bonos mores, straffas första gången med plikt af
ett halft års lön, andra gången med förlust af tjänsten, samt
samma straff drabba preses för en filosofisk afhandling, därest lian,
efter att prokanslern på anmälan af teol. fakultetens dekanus
förbjudit en disputation’1 af dylik brottslig art, ej hörsammat förbu-
1 Deras supplik är bilagd kanslerns bref t. kons. t. IS april 1747.
’ Odat. kopia, bilagd det i föregående not omtalta kanslersbrefvet;
det har åtecknadt: »Upplästes 4 maj 1747 i kons.»
3 För syns skull tillades, att därest teol. fak:s dekanus onödigtvis
framkallade förbudet, skulle ban vara underkastad samma straff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
