Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
gång, eller om de, underrättade om ställningen men medvetna om
sin makt, ansågo nog, att prinsens kandidatur enskildt frambars
vid valtillfället, för att den i alla fall skulle segra. Huru som helst
har utgången af valet tydligen varit för dem en stor missräkning.
Den 14 fehr.1 förklarade rektor Solander i konsistoriet, att,
ehuru man väl kunde sätta ifråga, om icke med kanslersvalet
borde anstå, till dess Gyllenborgs begrafning försiggått i Upsala den
2 mars, han dock som rektor vore skyldig att utan längre uppskof
hemställa till konsistoriet, vid hvilken tidpunkt det ansåge att
valet borde företagas; om tiden för detsamma funnes ej något
bestämdt i författningarna. Hattarnes invändningar, att
anständigheten fordrade, att man först läte den aflidne kanslerns stoft
komma i grafven, och att prokanslern väl borde förut
underrättas om valets företagande, godtogos ej; och därom var ej något att
säga, det förra hacle ju icke med valet att göra, och i senare
afseendet hade bruket varit, att då prokanslern var borta,
underrättades ban om den votering, som skett. Betänkligare kunde
synas, att minoritetens begäran om betänketid, åtminstone till
eftermiddagen, också afslogs. I vanliga fall skulle ingenting varit
riktigare och naturligare än att taga hänsyn till en sådan begäran,
men i föreliggande fall var denna begäran blott ett svepskäl för
uppskof, ty man hade haft tio veckor att förbereda sig och alla
hade säkerligen långt för detta stadgat sin mening. Det samma
gällde om det som också sedan inflöt bland anklagelserna, att rektor
icke tillkännagifvit i kallelsen, hvilken viktig fråga som skulle tagas
före, eftersom man finner att Benzelstjerna, en af minoriteten,
ha-ett skriftligt anförande i ordning, hvilket ju utvisar, att ban och
hans vänner icke voro oförberedda. Han, som i egenskap af den
yngste öppnade voteringen, gaf sin röst åt Adolf Fredrik. Ehuru
ej medlem af rådet hade denne ju tillträde till detsamma och
stode i och utom rådet konungen närmast; valet måste anses
framför andra lända till universitetets välgång, och utrikes voro furstar
ofta universitetskanslerer; arfprinsen hade ju ock af K. Maj:t
be-värdigats med befäl öfver tvenne regementen. Han erkände, att
han icke hade någon visshet, att prinsen skulle mottaga en så djärf
anhållan, men ban slöt det af den höga nåd, som prinsen visat
a-kadeinien, och han hade »äfven af dem, som ej annat kunna än
vara härom mera underrättade, fått det säkra hopp», att prinsen
icke skulle med onåd upptaga framställningen. Till honom slöto
sig O. Celsius, Halenius, Linnæus, Berch, Strömer och Klingen-
1 Kons. prot. 14 ocli 16 febr., se Bih. 3, n. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
