Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
stjerna, hvilken sistnämde ansåg prinsen vara verklig ledamot
af rådet och således fullt valbar enligt konstitutionerna.
Motpartiet röstade på riksrådet friherre Samuel Åkerhjelm.
Naturligtvis gaf det sin eloge åt prinsen, men det ansåg sig böra följa
konstitutionernas föreskrift, att ett riksråd skulle väljas; N.
Wallerius ansåg till och med det ej rimligt, att man skulle föreslå
arfprinsen, till hvilken de aflagt trohetsed, till ett undersåtbgt och med
ansvar förenadt ämbete, och ban stärktes i den uppfattningen af
att hvarken prins Fredrik af Hessen eller Karl Fredrik af Holstein
varit ifrågasatta till kanslerer. Ihre fann det ej anstå någon att
ställa prinsen under jämförelse med rådsherrar och väl dristigt, om
man mot lagen och bruket skulle djärfvas vända sig till honom;
han påpekade i anledning af Benzelstj ernås antydan om prinsens
sannolika benägenhet att mottaga en kallelse, att ingen haft i
uppdrag att göra sig därom underrättad och att det kunde vara
osäkert, genom hvilka och huru många kanaler den af Benzelstjerna
gifna utsagan flutit. När i följande session den 16 febr., de
afgående brefven justerades, fann sig majoriteten illa berörd af, att
minoriteten i brefvet till K. Maj:t tillkännagifvit sin afvikande
mening genom att under namnen skrifva »ut in protocollo »,l under
det den icke iakttagit detsamma i brefvet till Åkerhjelm.
Minoriteten å sin sida framhöll det oformliga i att affärda brefvet till
Åkerhjelm samtidigt med det till K. Maj:t, då ju ingen kunde
veta, hvilket K. Maj:ts beslut blefve, och brefvet blefve onödigt, om
K. Maj:t ej bekräftade valet.2 Ehuru majoriteten verkligen
tyckes först hafva tänkt att genom votering afgöra, om afvikande
meningar skulle få på så sätt som skett antydas i brefvet, tog den
dock sitt förnuft till fånga och lät brefven afgå i den form de
fått samt bifogade äfven konsistorieprotokollet, som ju upplyste om
hvad reservationerna inneburo.
Hattregeringens förbittring öfver utgången var stor.
Åkerhjelm var den sista person den velat se hedrad med detta
förtroende. Han var numera inom rådet Hattarnes farligaste
motståndare, och valet var så mycket vidrigare, som ban förut varit en
nitisk medlem af Hattpartiet, men nu gått öfver till motpartiets le-
1 Minoriteten hade dock här bruket på sin sida. Detta var, att
afvikande meningar icke infördes i kons:s afgående bref, utan
antyddes vid underskrifterna genom ett »ut in protocollo»; i stället bilades
protokollet till skrifvelsen.
7 Så riktig än minoritetens anmärkning var, hade dock kons:t
förfarit på samma sätt vid Horns val 1719, och det har användts äfven
vid senare tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
