Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
der. Ej utan skäl fruktade de, att valet skulle betraktas som en
seger för en mot regeringen fientlig politik. Denna regering
både nyss afvärjt ryske ministern baron Korffs oförskämda
uppträdande, och nu skulle Åkerhjelm utmärkas, som ansågs vara det
ryska systemets starkaste stöd i Stockholm. Detta kunde ej på
något vis tillåtas och det var ej svårt att lösa den gordiska
knuten, ty uppställandet af prinsens kandidatur medgaf att stämpla
som illojal enhvar, som’ röstat på annan person, och ställa till ett
slags högmålsprocess samt låta motståndania få umgälla sin
kortvariga framgång genom ett än svårare nederlag, som skulle göra
hälsosam verkan. Man skulle väl tycka, att det borde varit svårt
att ur valförrättningen framleta några allvarsamma
anklagelsepunkter, men där god vilja funnits, hafva politiska partier sällan
haft svårt att måla den onde på sin vedersakares vägg, och här
saknades icke den goda viljan.
Redan den 25 februari togs saken före i rådet.1 Åkerhjelm,
som mer än väl visste, att med den vändning man gifvit valfrågan
genom inblandning af Adolf Fredriks namn, det enda som nu vore
att göra, för att möjligen bespara Mössvännerna i Upsala något
värre, vore att utan vidare falla undan, hade skyndat att
meddela prinsen, att det ej kunde komma ifråga, att han ville täfla med
sin öfverhet, och han inledde rådssessionen med detta
meddelande. Men det var ingalunda Hattarnes mening att låta
Mössprofessorerna slippa undan för så godt pris. Ekeblad uppräknade
deras syndaregister. De hade icke, som anständigheten fordrat,
uppskjutit valet, till dess Gyllenborgs lik kommit i jorden, icke
medgifvit de andra professorerna den billiga betänketid, som
begärts, först efteråt underrättat sin prokansler, föreburifc, att det
skulle strida mot konstitutionerna att välja prinsen till kansler
eller uppdraga honom ett ämbete, ehuru de visste, att han deltog
i rådets öfverläggningar och mottagit af konungen två
öfverste-ämbeten, och ehuru de borde förstå, att det, som var till
akademiens bästa, aldrig kunde strida mot konstitutionerna; värst af allt
vore, att de icke genast som prinsens namn uttalats afstått från all
votering, konsistoriet borde därför bekomma en allvarsam
förmaning och tilltal. Det vare så mycket nödigare, att allmänheten
finge kännedom om, att K. Maj:t med onåd ansåge konsistoriets
uppförande, som saken var föremål för allmänt tal. Ehrenpreuss,
fyra år senare kansler för universitetet, var af samma tanke. Den
stränge Palmstjerna fann ej detta nog. Han ansåg, att det öfver-
1 Rådsprotokollet 25 och 26 febr., se Bill. 3, n. 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
