Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
handtagande själfsvåldet i landet behöfde näpsas, och yrkade till
och med på fiskalisk aktion, och häri instämde den unge Anders
Johan von Höpken. Palmstjerna återtog dock detta sitt
yrkande, då det ej vann pluralitetens bifall,1 men föreslog i stället, att
de skyldiga skulle genom delegerade göra afbön hos prinsen och
att saken skulle delgifvas åt sekreta utskottet. Och rådet anslöt
sig till detta yrkande liksom förut till Ekeblads, ehuru det väl var
uppenbart, att sakens hänskjutande till utskottet icke skulle föra
till någon lindring i konsistoriets behandling. Förgäfves hade
Åkerhjelm erinrat, att då ingen af minoriteten i konsistoriet gittat
säga, att de kände prinsens vilja, ingen begärt, att ban skulle först
tillfrågas, och majoriteten endast följt konstitutionernas bokstaf,
liga föreskrift, kunde i deras förfarande ej sägas ligga någon
straffbar sidvördnad mot prinsen; det föreslagna förfarandet strede
ock mot grundsatsen, att ingen anklagad bör dömas innan han
fått försvara sig, och det skulle nedsätta lärarnas anseende hos
ungdomen.
Närmaste följden af beslutet borde väl varit, att konsistoriet
förständigats att företaga nvtt val, men detta skulle varit att
bereda konsistoriet en hederlig reträtt, och majoriteten i rådet
beslöt i stället på Ehrenpreuss’ förslag att blott fråga prinsen, om
ban ville mottaga kanslersämbetet, och därpå begära K. Maj:ts
stadfästelse. Så skedde ock följande dag den 26 febr. och sedan
prins och konung gifvit sitt bifall, utfärdades samma dag
kanslers-fullmakt för Adolf Fredrik.
I Upsala hade majoriteten säkerligen snart, åtminstone vid
återkomsten af konsistoriets deputerade,2 fått ögonen öppna för,
att valet betraktades af de maktägande som en verklig
förbrytelse och sannolikt skulle komma att strängeligen beifras, ty man
saknade icke erfarenhet af hvad Hattpartiet kunde tillåta sig vid
partiförföljelse, och det gällde att skyndsamt göra bot ocb bättring
för att förekomma det värsta. Redan dagen efter de deputerades
återkomst beslöt konsistoriet utan någon diskussion att bifalla
rektors framställning, att sedan man fått säker underrättelse, att
1 Höpken ensam vidhöll förslaget om fiskalisk aktion. På äldre
dagar bådo ban lärt bättre; jfr hans kanslersbref 10 juni 1762, att
»de-cision uti particulaire casus äro mycket grannlaga, försvaga
småningom kraften af constitutionerna, äro ofta för väld och partialitet
misstänkte ».
3 Kons. prot. för 24 febr. innehåller blott, att Rosén meddelar,
att han och Asp aflämnat kons:s skrifvelse, men icke haft tid att
afvakta sakens utgång. Under dessa få innehållslösa ord döljer sig
säkerligen en hel historia om hvad de erfarit i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
