Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
H. K. H. ej skulle onådigt upptaga, om konsistoriet i
underdånighet bönfölle, att lian ville åtaga sig kanslersvärdigheten, utse
depu-puterade att frambära denna anhållan. Det var dock, som vi sett,
för sent, ty samma dag fattade rådet beslut om konsistoriets
bestraffning, och följande dag nämde K. Maj:t utan vidare Adolf
Fredrik. Hattarne triumferade. Tessin underrättade genast
Linnaeus om sakens utgång ocli lyckönskade honom och lians
partivänner, att cle visat, det en sund moral kunde bo tillhopa med en
hög lärdom, hvarpå Linnaeus, lika menlös i politiska ting som lian
var genialisk i sin vetenskap, svarade med, att lian tackade Gud,
att de haft Tessin till medlare hos prinsen och att akademien
sålunda undgått en olycka, vid tanken på hvilken ban måste hissna;
nu kunde man här sitta lugnt i sin låga vass, skära pipor och akta
sin hjord utan fruktan för tigrar eller vargar.1 Det
förödmjukade konsistoriet måste hålla god min. En stor deputation afgick
till prinsen, och man beslöt fira utnämningen med att den 2 april
anställa orationer såväl i universitetets namn som inom samtliga
nationer, att anordna illumination och kanonsalut samt låta
rektor gifva en stor middag; därjämte skulle en guldmedalj präglas.
I enlighet med en af ärkebiskopen gjord hemställan aflat
konsistoriet därpå en i mycket ödmjuka ordalag hållen
tacksägelseskrif-velse till sin nye kansler.2
I sin okunnighet om, hvad det styrande partiet hade i sinnet,
trodde konsistoriets majoritet väl, att saken härmed var bragt ur
världen, men rådet hade, som vi sett, blott lagt sakens beifrande
i starkare händer genom att hänskjuta den till sekreta utskottet.
Och här företogs ärendet den 8 april,3 blott några dagar efter att
universitetet genom sina fester uttryckt sin underdåniga glädje
öfver att hafva fått prinsen till beskyddare. I utskottet var
utgången gifven genom partiställningen. Fruktlöst uttalade biskop
Alstrin, förut professor i Upsala, att om de anklagade väl
kunnat visa oförsiktighet, de likväl ej gått ifrån lag; lika fruktlöst
hemställde ärkebiskop Henrik Benzelius, om det icke kunde vara nog
med en allvarsam åtvarning af K. Maj:t. De öfriga funno
konsistoriets förfarande groft och dristigt, och så mycket vådligare som
1 Fries, Linné, 2, s. 205, not. 2.
2 Ärkebiskopen hade hemställt, att en »underdånig excuse» skulle
göras för livad som passerat, men hade tillika afstyrkt hvarje försök
att komma med något, som hade smak af »apologi». Brefvet (af IS
mars) innehöll dock ej någon afbön och ej heller något försök att
ursäkta hvad som skett. För min del kan jag ej finna, att ordalagen
vittna om något kryperi eller smicker.
3 Sekreta Utsk:s prot. 8 april se Bih. 3, n. 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
