Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
lärarne härigenom gifvit ungdomen ett dåligt exempel på
oenighet och på glömska af den åtskillnad, som är mellan öfverhet och
undersåte. Höpken gick så långt, att han hånfullt yttrade, »att
som academiska constitutionerna förmäla, att en af herrar riksens
råd bör vara akademiens kansler, emedan en rådsperson altid är
konungen närmast, så synes dessa professorer hafva förgätit en
sund logica och den förnuftiga eftertanke, att en kronprins är högre
och konungen närmare än ett riksens råd». Beslutet blef att
anhålla hos K. Maj:t, att han måtte genom justitiekanslern inhämta
konsistoriets förklaring och därpå allvarsamt förfara efter
omständigheterna. Följande dag afgick till K. Maj:t ständernas skrifvelse
af samma innehåll.
K. Maj:t efterkom lydigt riksdagens anmodan och uppdrog
den 8 maj åt justitiekanslern (sedermera kanslipresidenten och
Mösspartiets chef) C. G. Lövenhjelm att infordra
Mössprofessorernas förklaring. Andra göromål förhindrade denne att på en
månad taga uti med ärendet, men den 8 juni af lät han till
konsistoriemajoriteten ett ampert memorial, i hvilket alla dess
försyn-clelser uppräknades.1 Anklagelsepunkterna voro i det stora hela
de samma, som redan framburits i rådet, blott att Lövenhjelm med
en stimdom starkt sofistisk utläggning ytterligare sökte att
förstora deras betydelse. Så t. ex. fann han ett allvarsamt skäl för
beifrande af den försyndelsen, att konsistoriet förbigått
prokans-lern (hvars deltagande i kanslersvalet dock icke omtalades i
konstitutionerna) däri, att privilegierna innehöllo, att kanslern eller i
hans ställe prokanslern skulle vara närvarande, när saker
behandlades, som rörde universitetets välfärd; ett sådant mål vore
oförnekligen ett kanslersval, och prokanslems vistelse i Stockholm
förhindrade icke, att hans tanke skriftligen inhämtades. En
bättre anklagelsepunkt hade han naturligen däri, att rektor icke
angifvit i kallelsen, att kanslersvalet skulle företagas, äfvensom däri
att man vägrat minoriteten betänketid, och detta ehuru denna
åberopat rättegångsbalkens stadgande. Det gaf honom anledning
att utbrista, att de professorer, som yrkat på sådan skyndsamhet,
väl ej ville påstå, »att ej flere lagar böra hos dem gälla än som
kunna passa efter deras afsikter»; det hade varit så mycket obilligare
att afslå minoritetens begäran, »som i alla saker af någon vigt
mognade tankar och väl betänkte råd altid äro mera pålitliga än
de omogna idéer, som enom genom öfverilning kunna aftvingas».
Naturligen utmålades i starka ordalag det oanständiga och brotts-
1 Bih. 3, n. 142.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
