Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
bittra motpartiet Kommissionen beslöt i anledning häraf en
skrifvelse till K. Maj:t om behofvet af varningar mot en dylik fara.
Vid skrifvelsens slutliga justering den 16 dec. 1749 fann dock
Tessin förfarandet allt för platoniskt. Han visste berätta, att en
student tillstått, »att uti de studerandes samkväm, så de äldres som
de yngres, ingenting vore mera allmänt än att tala om partier och
anhang, döma om konungens och riksens ständers göromål,
beskrifva riksens undersåtare, utmärka vissa af dem som hufvudmän,
föreslå och anlägga planer, huru de i det ena eller andra partiet
skulle göra lycka och underkufva sina motståndare med mera». Detta
hade den verkan, att kommissionen nu beslöt skärpa skrifvelsens
form genom att hos K. Maj :t begära förbud för lärare och
studenter att syssla med rikets politik, samt att den, som bröte
däremot, skulle förklaras förlustig sina förmåner och ovärdig att brukas
i rikets tjänst. Vid närmare eftertanke funno dock kanslererna
för Lund och Åbo samt ärkebiskop Henrik Benzelius, att
förbudet ej lämpade sig för dessa universitet, vid hvilka ingenting af
dylik art försports,1 och kommissionen — som delade deras åsikter
och dessutom ansåg, att dylika stränga åtgärder skulle fast mera
öka det insmugna giftet, »dels af den vanliga sjukan, som hos
allmänheten herrskar att eftersträfva det förbudna, dels af den frihet
som mången i anledning af vårt nuvarande regeringssätt sig
tillägna vill att om de allmänna författningar ostraffadt få yttra sina
tankar, hvilkas inskränkning som ett obilligt tvång och tyranni
torde utskrias» — fann det vara nog, om kanslererna förnyade den
förmaning, som de redan den 5 nov. 1748 låtit afgå till
konsistorierna att vaka öfver, att hos studenterna inga vidriga intryck
ingö-tos mot öfverhetens göromål och riksens undersåter.2 I samma
riktning gick kommissionens beslut 26 nov. 1748, att alla
disputationer skulle förbjudas, som på något oanständigt sätt, direkt
eller indirekt, rörde regeringens göromål, allianser med
främmande makter och ständernas förhandlingar. Det tycks alldeles
undgått Tessin och hans meningsfränder, att de själfva buro det
ingalunda minsta ansvaret för tvedräkten bland ungdomen genom
det dåliga föredöme de gifvit genom sitt politiska uppträdande, så
inom som utom riksdagen. Och de skulle nog icke beklagat sig så
mycket öfver missförhållandet, om de icke vetat, att konsistorie-
1 Ärkebiskop H. Benzelius hade redan d. 5 nov. 1748 i
kommissionen, då Tessinska förslaget till skrifvelse t. K. Maj:t skulle justoras,
anmärkt, att partiväsenets osed icke inritat sig i Lund, hvartill Tessin
genmälte, att det nog kunde ske med tiden efter Upsalas exempel.
! Uppfostr.-kommiss. prot. 10 mars 1750.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
