Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
majoriteten i Upsala icke hyllade Hattpartiets åsikter, och
därför misstänkte, att lärarne därstädes inverkade på ungdomen i en
riktning, som kunde vara skadlig för partiets intressen. Hade
professorer och studenter endast uttalat sympatier för Hattpolitiken,
hade nog Tessin och hans vänner ej beklagat sig öfver företeelsen.
Själfva tvekade de ej att låta partisynpunkterna inverka vid
behandlingen af universitetsfrågorna; vi hafva sett, huru detta skedde vid
kanslers valet, vi skola nu, se huru detsamma skedde vid
tjänstetillsättningar inom universitetet.
Professorn i historia, Elias Frondin, önskade att få lämna sin
plats, dock med åtnjutande af lönen, såsom k. brefvet af 1739
ställde i utsikt för ålderstigne eller af ohälsa hemsökta professorer.
Han var visserligen icke mera än 61 år gammal, och utsikten att
å högre ort vinna bifall för denna önskan borde i öfrigt ej varit stor,
då ban tillhörde den Mössmajoritet, som nu satt på de anklagades
bänk för sitt åtgörande vid kanslersvalet. Men Frondin visste att
ställa väl för sig genom att för de maktägande Hattarne öppna
utsikten att genom hans afsked kunna befordra två yngre män,
som stodo väl till boks hos partiet. Han föreslog nämligen, att
v. bibliotekarien O. Celsius d. y. skulle få professuren efter honom,
och hans egen son, docenten Birger Frondin, få Celsii plats. Sonen
hade nyss tjänt sina sporrar genom skriften om
Riksdagsmannarätt. Celsius var son till den hos Hattarne väl anskrifne lärde
gamle domprosten O. Celsius, och var han tillika, som sedan
påståtts, författare till det ryktbara paskillet »Sagan om Herrgåln»,
måste detta ju ytterligare anbefalla honom till belöning. Gamle
Frondins och unge Celsii intressen möttes, ty den förre fick ju sin
son befordrad och Celsius, som otåligt sökte skuffa sig fram på
olika vägar,1 var redo till åtskilliga uppoffringar för att i förtid nå en
professur, till hvilken han under vanliga förhållanden icke kunde
hoppas att så snart uppstiga. Han var ännu blott 31 år gammal
och hans vetenskapliga förtjänster ej vidare stora. Också var han
villig att taga mot professuren utan lön, så länge gamle Frondin
lefde, och att därjämte af den v. bibliotekarielön, som ban själf
ägde bibehålla, utbetala till sin lönlöse efterträdare unge Frondin en
årlig ersättning af 300 dlr. smt.3 Unge Celsius gjorde sitt bästa att
1 Vi ha ofvan sett, huru lian lyckades förskaffa sig v.
bibliotekarieplatsen. Han hade sedan kastat sina ögon på en teologie adjunktur,
men fakulteten och ärkebiskopen hade ej låtit beveka sig att gynna
honom, utan E. Waldius fick tjänsten (Celsii bref t. B. Frondin 3 och
6 dec. 1745 i K. Bibi., Strödda bref).
2 Se O. Celsii bref t. B. Frondin 14 och 18 maj 1747 (orig. K. Bibi.,
Strödda bref).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
