Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
man sig väl säker om de öfriga ståndens bifall, ock ehuru på
riddarhuset flera röster höjdes mot den ovanliga åtgärden,1 beslöto de
tre öfriga stånden den 26 juni att lägga hela saken i K. Maj:ts hand,
hvarpå denne redan följande dag gaf Frondin afsked med
kammarrådstitel och utfärdade fullmakter för Celsius och den yngre
Frondin. För andra gången hade man således fått upplefva,
att icke vetenskapliga förtjänster och universitetets bästa utan
partigunst och köp kunde bli afgörande för akademiska tjänsters
bortgifvande, och det blef ej den sista gången, ehuru lyckligtvis
oseden icke ofta upprepades. Märkligt är, att ingen, åtminstone
utanför universitetet, fäste ringaste afseende vid, att
universitetets röst icke, som dock lagen kräfde, fått göra sig gällande vid
tillsättningen.
Frondins lyckade försök lockade naturligen till efterföljd.
Anders Grönvall, professor i praktisk filosofi, gick samma höst in till
kanslern och begärde, att få lämna sin professur på samma villkor
som Frondin och öfverlåta den till fil. adjunkten Lars Dahlman,
som vore fullt kompetent till platsen. Grönvall hade onekligen
bättre skäl än Frondin att åberopa, han var 76 år gammal och
hade varit professor i 28 år. Man kan dock godt misstänka, att
cessi-onen var ämnad att maskera ett köp, dock ej med efterträdaren
utan med universitetet, i det Grönvall alldeles som N essebus i tiden
lofvat göra en stipendiedonation.3 Kanslern remitterade Grönvalls
ansökan den 14 okt. 1747 till konsistoriet och begärde, i anledning
af det förbud för cessioner, som stadgats genom K. förordningen
af 20 sept. 1723, att få veta, om någon bättre förtjänt
prejudicera-des genom Dahlmans befordran, äfvensom om saken vore i sig
själf billig och nyttig. Konsistorium uttalade sig för saken, efter
Dahlman var äldste adjunkten och ingen skickligare
prejudicera-des.3 Men något har sedan kommit emellan och förhindrat
frågans afgörande på det föreslagna sättet,4 ty Grönvall fick visserligen
1 Inom adeln ondgjordes nog ej sä få öfver, att don fick kännedom
om saken först genom en deputation frän borgarståndet, som
anmälde, att ståndet bifallit den kungliga remissen, och landtmarskalken m.
fi. erinrade, att adeln förut beslutat att ej vidare befatta sig med
tjänster (Adelns prot., 26, 1904, s. 142 och 163).
2 Visserligen styrka icke några bevarade handlingar antagandet
om ett köp, men 1752 gaf Grönvall 40,000 dlr. kpt. till en stipendiefond,
och utan valuta i någon form hade väl konsistoriet icke varit så
villigt att gå in på saken.
3 Kons. prot. 19 okt. 1748. Något kons:ii bref t. kanslern i saken
har jag ej anträffat.
4 Möjligen har Adolf Fredrik varit mot ackorden. Jag har ofvan
anfört hans förbud 1751 mot dylika. Möjligen har divergensen mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
