- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Förra afdelningen. Universitetets öden /
224

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

olämpligt och olyckligt. Satsen om en oskyldig undersåtes
utlämnande i visst nödfall innebure enligt Pufendorff och andra blott
en ursäkt för den mänskliga svagheten, när den veke för
ögonblickets öfvermäktiga tryck, men dylikt kunde hvarken skapa någon
rätt för staten eller förbindelse för undersåten. Dylika
supponerade fall vore ej blott svåra att utstaka utan än mera onyttiga och
skadliga att uppställa, i det de befordrade despotiska principer,
hvilket ock gällde om regentens rätt att bringa farliga personer om
lifvet. Det vore straffbart, att en professor i stället för att gifva
ungdomen en klar undervisning sysselsatte den med dylika
grann-laga, sällsynta eller fingerade problem, hvaraf den blott
förvillades, särskildt så kritiskt som rikets nuvarande invärtes ställning
vore. De farliga ämnen Ihre valt syntes hänga så tillsammans
med hvarandra, att det såge ut, som hade ban syftat ej blott på
vissa händelser utan ock på vissa personer. Resultatet af processen
blef, att rätten den 20 nov. 1750 dömde1 Ihre att böta ett års
pro-fessorslön eller 700 dlr. smt. att utgå till skolorna i Lappmarken,
att i kollegiet mottaga en allvarsam varning och, till betagande af
det intryck hans skrifter kunnat göra hos ungdomen och
allmänheten, framdeles rätta dem vid sina föreläsningar eller i
utkommande specimina. Domen borde väl tyckas hafva varit tillräckligt
svår, men aktör öfverklagade den, sannolikt pådrifven af de mest
passionerade bland Hattledarne, dock utan framgång, ty K. Maj:t
fann ej något skäl att göra ändring i densamma.2 Man hade vunnit
sitt mål. Ett hårdare straff åter kunde för det herrskande partiet
möjligen hafva haft menliga följder, och för universitetet skulle
förlusten af Ihres person aldrig kunnat ersättas.3

Om Adolf Fredriks egen andel i de åtgärder, som i hans namn
som kansler vidtogos, är icke lätt att bilda sig ett säkert omdöme.
Hans välvilliga natur har säkert icke varit för ett strängare
regemente, men hans okunnighet i svenska språket och bristande
kännedom om våra förhållanden jämte en viss naturlig indolcns
lämnade öppet spelrum för andras inflytelser. Kanslerssekreteraren
har nog härigenom kommit att betyda mera, än hvad annars
skulle varit fallet, dock torde det betydt vida mindre, hvad denne haft
att säga, än hvad ledarne i det mäktiga Hattpartiet, som i bör-

1 Dömen är tryckt i Bill. 4, n. 9.

2 K. Maj:ts dom 6 mars 1751 bland kanslirättens domar. Där
finns äfven K. Maj:s kallelse till Ihre d. 11 april att inställa sig d. 18
och mottaga varningen, samt kvitto af 3 maj å Ihres böter.

a Kanslirätten anför i sitt betänkande 19 juni 1750 Ihres
eminenta lärarepersonlighet som skäl för mildare straff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3f/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free