Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
jan stod på förtrolig fot med prinsen, tänkte och ville; det är nog
oftare deras än prinsens egna åsikter, som uttalas i kanslersbrefven.
Med anslutning till Gyllenborgs bestämmelse af 17441 erinrade Adolf
Fredrik den 6 juli 1747, att han vid hvarje termins slut ville
hafva en förteckning på studenterna med uppgift om, hvilka och
huru många föreläsningar de besökt, att de månatliga
föreläsnings-diarierna skulle innehålla upplysning om åhörarnes flit eller tvärt
om, äfvensom att alltid orsaken skulle angifvas till inställd
föreläsning; vid hvarje månads början skulle förteckning å tillämnade
disputationer med kort redogörelse för innehållet ingifvas, och
ingen få tryckas, innan ban därtill gifvit sitt samtycke. Sistnämda
föreskrift var dock väl barnslig, så mycket mera som ban icke
tillräckligt beherrskade svenska språket och väl ej heller det latinska,
och redan följande år den 17 mars medgaf ban tryckning, så fort
dekanus approberat afhandlingen, de fall dock undantagna, då
pro-kanslern utfärdat förbud eller skäligt klander mellankommit.
Vid ett tillfälle under hans första kanslersår har ban eller
kanske mera hans partirådgifvare beredt konsistoriet en liten
förödmjukelse vid en kollision mellan dess myndighet och
studenternas anspråk på att utan hänsyn till konsistoriets åsikt välja sina
inspektores. Förhållandet var, att fråga väckts inom Västgöta
nation vid ett enskildt sammanträde den 1 juni 1747, om man icke
skulle välja ny inspektor, efter den dåvarande, E. Frondin,
berättades hafva rest till Stockholm för att begära afsked från sin
professur; pluraliteten hade då genast utan vidare skridit till nytt
val och utsett teologen Engelbert Halenius, valet skulle dock
hållas tyst, hette det. Häröfver klagade Erik Kinmark (sedermera
teologie professor) hos konsistoriet, och detta, som fann
förfarandet väl eget, resolverade, att nationen ej finge sammanträda i
detta ärende före Frondins hemkomst och att om något viktigare
ärende fordrade sammanträde, skulle det enligt konstitutionernas
föreskrift ske hos rektor. Nationen klagade i sin ordning hos
kanslern öfver detta ingrepp i dess frihet och påpekade, att som dess
egna konstitutioner förbjöde det att hålla inspektorsval under
ferierna, blefve saken genom konsistoriets åtgärd onödigtvis
uppskjuten; hon fann i öfrigt det gjorda valet lagligt. Denna
klagoskrift remitterade kanslern 22 juli till konsistoriet, och när detta
dröjde med att svara, efter det ansåg sig böra afvakta nationens
sammanträde vid terminens början, fick det af kanslern den 4 sept.
påminnelse att ofördröjligen afgifva sitt svar. Detta skedde ock-
1 Se ofvan s. 177.
Ups. Univ. Hist. iii, 1.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
