Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
så utan uppskof genom en lång skrifvelse af 10 sept., hvari
konsistoriet förklarade, att förbudet utfärdats, emedan icke alla
landskapets medlemmar varit närvarande vid valet, och man hoppats
kunna i godo bilägga nationens misshällighet genom bemedling
af Frondin efter dennes hemkomst. Nationens genom kungliga
brefvet af 1741 fastslagna rätt att fritt välja sin inspektor, hade
man visserligen aldrig tänkt bestrida, men man måste först
utreda förhållandet vid det öfverklagade valet (om detta val hade
man för öfrigt ej fått full kännedom, ej ens reda på den valdes namn,
förrän genom kanslerns remiss), innan man kunde till kanslern
afgifva ett definitivt betänkande. Denna sista vink lämnades
alldeles obeaktad, ty redan den 23 sept. utfärdade kanslern följande
rätt underliga resolution i saken. Å ena sidan approberade ban
konsistoriets till förhindrande af befarad misshällighet utfärdade
förbud för nationen att samlas annat än hos rektor, å andra sidan
fann ban nationernas privata sammanträden i inspektörs
frånvaro icke kunna subsumeras under de brottsliga sammankomster,
som universitetets konstitutioner omtalte, eftersom nationerna i
sitt senare skick voro på den tiden okända. I hufvudfrågan, den
om Halenii val, fann ban väl detta vara i förtid gjordt ocb i förtid
yppadt, men som det skett under termin, och de som icke varit då
tillstädes strax därpå haft anbud att yttra sig, och som kungl,
brefvet af 16 sept. 1741 innehöll, att man skulle bifalla det val
pluraliteten gjort, alltså finge därvid förblifva för denna gång, helst
dylikt förut händt och man icke kunde se, om mera godt än ondt
vore att förvänta af en fortsatt undersökning och oenighetens
fort-lefvande bland ungdomen. Om någon ovarsam utlåtelse i
nationens skrift gått konsistoriets myndighet för när, kunde man
hoppas, att Halenius skulle med tjänliga föreställningar ställa det till
rätta ocb återställa ungdomens aktning för sina lärofäder, den
säkraste grunden för dessas myndighet. Med denna salomoniska
dom fick konsistoriet nöja sig. Hade icke Halenius varit ifrig Hatt,
hade kanske utslaget blifvit ett belt annat; svagheten i dess
resone-nemang måste nu döljas genom den orakelmässiga tonen. Det ej
minst egendomliga af allt är, att ingen hvarken kanslern eller
konsistorium tyckes fäst sig vid, att Halenius, som redan förut var
inspektor för Gästrike, Hälsinge ocb Roslags nationer, sålunda fick
en fjärde att styra.
Konsistoriet hade under nyss skildrade tvist med Västgöta
nation fått erfara, huruledes denna gent emot sin öfverordnade
myndighet åberopat sig på sina själfgjorda nationsstadgar. Redan
i sig själf var det icke med god akademisk disciplin förenligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
