Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
nationerna styrdes efter stadgar, med hvilka deras förmän icke
tagit någon befattning, och olikheten i stadgarnas affattning och de
skilda nationssedvänjorna ökade naturligen olägenheten. Vid Adolf
Fredriks besök i Upsala den 18 maj 1748 påpekade
konsistoriet bland åtskilliga önskemål äfven behofvet af att
nationsstadgarna öfversåges, för att bringa dem till öfverensstämmelse med de
akademiska konstitutionerna i allmänhet, samt att de
underkastades kanslerns stadfästelse. På grund af då gifvet tillstånd ingick
därpå konsistoriet den 3 fehr. 1749 till kanslern med skrifvelse, hvari
det uttalade, att idén ined nationsstadgar visserligen vore god
och dybka särskildt behöfliga, när nationerna anhängiggjorde sina
tvister i konsistoriet och komme att med dylika bekräfta sina
käromål, men stadgarna borde underkastas revision och därpå förses
med högre sanktion. Därför begärde det nu tillstånd att infordra
kopior af alla samt projekt till de ändringar, som nationerna
själfva åstundade, för att sedan efter verkställd revision och inbördes
jämkningar underställa dem kanslerns stadfästelse. Denna
begäran borde hafva synts lika naturlig som enkel att bevilja, men
kanslerns svar blef den 5 april s. å., att härmed finge anstå, tills de
nya akademiska konstitutionerna utarbetats och vunnit kunglig
stadfästelse. Det är svårt att finna något skäl, hvarför en så
väl-behöflig åtgärd skulle uppskjutas ad calendas graecas, men då så
många andra saker den tiden uppskötos till de förväntade nya
konstitutionernas tillblifvande, är det ju möjligt, att man med
for-mahstisk konsekvens lät denna fråga undergå samma öde, ehuru
den hade mycket litet att göra med miiversitetets konstitutioner.
Trettio år senare hade konsistoriet, som vi få se, så ändrat hållning
i denna fråga, att det då ville undandraga sig att hafva något att
göra med nationernas privata lagar.
En öfverdrifven ömtålighet visade Adolf Fredrik i en rent
ba-gatellartad etikettsfråga. Det hade stött honom, att hans namn
icke alltid på något sätt förekom i de universitetsprogram som
utgåfvos. Anledningen till den nu gjorda anmärkningen gafs däraf,
att Rosén i programmet den 15 sept. 1747 vid Amnells
introduktion begått en dylik försummelse, ocb kanske man å högre ort,
efter hvad som passerat vid kanslersvalet på våren, häri spårade en
afsiktlig demonstration. Saken måtte dock förefallit kanslern själf
väl futtig, efter den icke gjordes till föremål för ett kanslersbref,
utan anmärkningen framställdes i bref (af 2 nov. 1747) från
kanslers-sekreteraren Dahlström till akademisekreteraren Clingenberg, hvari
erinran gjordes om, att Karl XI den 28 april 1696 ålagt Lunds
universitet att alltid i sina program införa kanslersnamnet. I konsis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
