Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
toriet blef man något öfverraskad af anmaningen. Det var ej
ovanligt, att kanslerns namn icke förekom i programmen, och man
frågade sig något förbryllad, hur man skulle bära sig åt med program
för parentationer öfver aflidne eller andra af dylik art. Å andra
sidan visste man af god erfarenhet, hvad det kunde medföra, att
man icke tillfredsställde de maktägandes sårade egenkärlek. I sin
nöd vände man sig till prokanslern, ärkebiskop Henrik Benzelius.
Denne infann sig i konsistoriet, tog reda på saken och aflät därpå
ett memorial till kanslern, hvari ban försäkrade, att dylika
felaktigheter, som vid några tillfällen förekommit, icke berott på någon brist
i underdånig vördnad, utan skett i hastigheten och kunde förklaras
af, att man här icke alltid varit så noga att iakttaga denna
formalitet. På samma gång emellertid ärkebiskopen fann ostridigt,
att denna borde iakttagas i programmen, när det gällde något,
som kanslern befallt eller som ankomme på hans konfirmation,
såsom vid rektoratsomskiften, professorsinstallationer, promotioner,
jubileer, kungliga festdagar, hemställde han dock, om det vore
lika nödigt vid parentationer och andra mindre viktiga solenniteter
af lika beskaffenhet. Förmodligen gjorde detta uttalande af
Hattarnes förnämsta man inom prästeståndet tillbörlig verkan, och
man fann öfverflödigt att utfärda något kanslersbref i saken. Men
när så följande år den 18 april dåvarande rektor Anders Boberg i
programmet vid adjunktens Walls oration på Fredrik I:s
födelsedag gjorde sig skyldig till ott dylikt förbiseende, förde det tre dagar
senare till ett verkligt kanslersbref, hvari förklaring begärdes öfver,
att sådant varit möjligt. Boberg lyckades dock afgifva en
förklaring, med hvilken kanslern förklarade sig nöjd.1
Omedelbart efter denna händelse gjorde Adolf Fredrik sitt
första besök i Upsala som kansler. Den studerande ungdomen,
ordnad efter nationer, blef honom föreställd och hälsades med
några nådiga ord, hvarefter han öfvervar en akademisk
disputationsakt.2 Den 18 maj uppträdde ban i det nästan mangrant
samlade konsistoriet. Sammanträdet tyckes icke ha varit långt,3
hvilket icke var att förvånas öfver, då prinsen icke beherrskade
språket och knappast var synnerligen förtrogen med
universitetsförhållandena, men viktiga frågor berördes, hvilkas behandling och
1 Denna Bobergs förklaring liar jag ej kunnat återfinna. För det
föregående se kons. bref t. prokanslern 18 nov. 1747, kons. prot. för
samma dag, Benzelii memorial t. kanslern 18 dec. 1747, kanslern t.
kons. 21 april 1748, kons:s svar 2 maj och dess protokoll 13 maj.
3 Se uppgifterna i Berchs program 26 febr. 1749.
’ Protokollet är tryckt i Bih. 3, n. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
