Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
bref, som med upphäfvande af Karl XI :s stadgande medgaf
universitetet rätt att till- och afsätta sina åbor.1 Brefvet innehöll
emellertid icke ett klart och direkt uttalande af akademihemmanens
egenskap att vara frälse och icke kronogods, ock en kunglig
förklaring af detsamma i dylik riktning syntes därför konsistoriet
nödig, men kanslern besvarade den 22 juni 1747 dess framställning
härom med att förklara saken obehöflig, då Gustaf Adolfs
donation ostridigt omfattat hans arf och egna gods. Det vore därför
betänkligt att härmed besvära Hans Majestät, som ju i sin
försäkran af 1720 stadfäst universitetets rättigheter efter
fundationer-na och afskaffat alla suveränitetstidens stadgar.
Jag håller dock för sannolikt, att Adolf Fredrik medverkat
till att presidenten, grefve Fredrik Gyllenborgs något
besynnerliga försök att åtkomma ett antal akademihemman icke ledde till
något resultat. Denne hade begärt af konsistoriet att mot ett
myntkabinett å 1,304 mynt, ett mineraliekabinett, 25 skeppund järn och
25,000 murtegel få evärdelig besittning å 221/2 hemman i
Odensala och Närtuna rättarlag. Inspektores aerarii afstyrkte saken.2
Det var säkrare, yttrade de, att hafva bönder till åbor än att
skat-teförsälja till herremän, och när det senare fallet förekommit, hade
man vanligen försäkrat sig om en köpeskilling, som fördubblade
räntan; skulle försäljning ske, vore dock bäst att utbjuda
hemmanen på offentlig auktion och låta Gyllenborg betala efter högsta
budet. Konsistoriet anslöt sig till deras åsikt:3 man kunde, heter det
i dess skrifvelse, aldrig vara viss om, i hvilkas händer godsen
komme med tiden och huruvida man då vore säker om skatteräntan,
det vore en obillighet mot åborna och föröfrigt hade man helst
brukat bevilja dessa i första rummet skatteköpsrätten. I princip
uttalade det sig mot all skatteförsäljning, den borde sparas som en
»sista utväg till academiens någorlunda räddande och
upprättande vid någon oförmodad svår olycka». Affären var kanske i och
för sig ej så dålig, efter flera praktiska medlemmar af konsistoriet
uttalade sig för densamma, därest villkoren förbättrades något,4
1 Bill. 3, n. 139.
2 Bercks, Ilydréns och räntmästarens litlåtande 1 febr. 1749 (R.
Ark., Academica, K., Strödda bref).
3 Kons. skrifvelse t. kanslern har ej kunnat anträffas i R. Ark.
Kopia utan dato finns i kons. arkiv bland Bref t. K. M. o. kansler
mellan bref af 28 nov. 1750 och 11 jan. 1751.
4 Fick fann villkoren goda. Han beräknade anbudet till 28,850
dlr. kpt. (däraf myntkabinettet 24,000). Bönderna skötte hemmanen
så, att man blott hade half inkomst af dem: Gyllenborg borde dock
blott få besittningsrätt, ej skatterätt. Berch ville ha nya villkor, sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
