Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
afslagen. Den gällde rättigheten att för vissa slag af
disputationer få använda modersmålet i stället för latinet, som var det
lagstadgade universitetsspråket. Den 12 nov. 1748 hade
kommissionen hemställt, att liksom det redan var tillåtet med
afhandlingar-na under den nytillskapade professuren i ekonomisk juridik, det
äfven måtte tillåtas att utgifva disputationer på svenska i
naturalhistoria samt svensk topografi, historia och antikviteter, »enär
ämnet är taget af kär i Sverige yppade phenomena eller eljest
anginge svenska produkter»1; för att man dock ickc skulle klaga
öfver, att ungdomen härigenom komme att sakna tillräcklig öfning
i latin, förordade kommittén den besynnerliga utvägen, att
författaren ägde vid ventilationen välja mellan bägge språken. Viel
sakens behandling i rådet inlade dock Ehrenpreuss (kansler två år
senare efter Adolf Fredrik) en stark gensaga mot att latinet
skulle sålunda vanvårdas. Åtgärden måste leda till skada för riket,
emedan de som disputerade i de omtalta ämnena vanligen sökte
sig in i ämbetsverken, äfvensom därför att utlänningarna
härigenom beröfvades tillfälle att taga clel af våra afhandlingar, som
förskaffade oss både heder och anseende utomlands. Han föreslog
därför som ett slags medelväg, att disputationen skulle skrifvas2
och ventileras på latin, men respondenten vara skyldig att sedan
öfversätta den på svenska och utgifva den af trycket, hvarvid,
om han själf ej mäktade förlägga den eller icke kunde finna
förläggare, konsistorium borde söka ombestyra den saken. Häri
instämde öfriga riksråd, och K. Maj:ts beslut 6 dec. 1748 utföll i samma
riktning.3
Tvenne af kommissionens framställningar förde ej till någon
åtgärd. Den ena var ock i sig själf så obetydlig, att den icke bort
upptaga dess tid och uppmärksamhet, den rörde nämligen studen-
1 Kommissionen tyckes hafva vacklat i sina åsikter om
lämpligheten af modersmålets användning. I sessionen 15 okt. 1748 uttalar
den sig mot öfversättningar i allmänhet, emedan språkets
uppodlande, rykt och prydlighet mera hindras än främjas därigenom, och i
sessionen d. 26 nov. s. å. uttalar den sig mot ett förslag af Lunds
konsistorium, att professorerna skola gifva ungdomen ett kort begrepp af
sin vetenskap på svenska, därför att enligt dess tanke de lärda
språken ej kunde på svenska meddelas, och själfva latinstudiet därigenom
hindras.
2 Detta ord »skrifvas» tyckes böra tagas ordagrant i motsats till
den »tryckning», som sedan föreskrifves rörande den svenska
öfversättningen. Man tyckes (lock väl kunna fråga, hur en blott skrifven, ej
tryckt afhandling skulle kunna bli känd i utlandet, hvilket ju var
Ehrenpreuss’ önskan.
3 Bih. 3, n. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>