Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
fick sig ålagdt att gifva borgm<ästaren en offentlig varning på
rådstugan.1
Säkerligen kar ock Ehrenpreuss kraftigt medverkat till den
lyckliga utgången af universitetets ansträngningar att hålla sig
från halsen en lagman König, som önskade på gamla dagar skaffa
sig en anställning vid universitetet på bekostnad af dess kassa.
Mannen kunde prestera ett digert litterärt bagage, om hvars
beskaffenhet i dess helhet jag ej haft tid att bilda mig ett omdöme, ehuru jag
fruktar, att det icke vittnar om någon högre juridisk
vetenskaplighet." I sig själft talar det ej till hans förmån, att då han 1747
vid 69 års ålder fick afsked från lagmansämbetet, sökte han hos
prinsen-kanslern att bli professor honorarius vid universitetet mot
skälig vedergällning, hvilket dock ej lyckades, sedan konsistorium
förklarat sig sakna medel. Nu förnyade han sin begäran 1750, men
var klok nog att tills vidare utlämna anspråket på lön3 och blott
begära en professors alla rättigheter. Konsistoriet sölade ett helt
år att yttra sig i saken,4 men dess slutliga afstyrkande den 12 febr.
1752 förde till, att K. Maj:t den påföljande 5 mars afslog Königs
begäran men i alla fall af hänsyn till hans insikter och nit beviljade
honom rätten att föreläsa öfver sina egna arbeten och presidera för
disputationer. Härmed var naturligen König föga nöjd, ty hans
afsikt hade icke minst varit att förskaffa sig en ny inkomst, men
saknaden af examensrätt gjorde, att hans åhörarantal snart
reducerades till noll5; kanske han ock på fullt allvar trott sig vara
mannen att rycka upp den i hans tankar hjälpbehöfvande fakulteten."
1 För ofvanstående se kanslern t. justitiekanslern (juli) 1751, kons.
t. kanslern 8 nov. 1751, K. Maj:t t. landshöfdingen G mars 1752 (kopior
i kons. arkiv).
2 Förutom den disputation han utgaf 1741 som sökande till den
nya juridiska professuren hade han öfversatt svenska lagboken på
latin 1743 och under åren 1743—50 utgifvit en Lärdomsöfniug i 10 band.
Den disputation han utgaf i Uppsala 1752: Observationes de habitu
animorum conjectando inger mig ej höga tankar om hans gåfvor.
’ König skrifver 2 nov. 1750 t. N. Oelreich (Bergianska saml. T.
1), att han spar sitt petitum om vodergiillning till nästkommande
riksdag.
4 Kanslerns första remiss var af 12 dec. 1750; hans påminnelser 6
maj 1751 om svar förde först efter 9 månader till kons:s yttrande 12
fehr. 1752.
5 I sin nya supplik t. K. Maj:t 21 juni 1756 (bilagd kanslerns bref
t. K. Maj:t 7 juli) säger König, att åhörarnes frekvens var i början nog
ansenlig, men att då man förnam, att han ej hade examensrätt, blef
han utan aiulitores.
6 I suppliken t. K. Maj:t ordar han om brister i undervisningen,
och i bref t. Oelreich 2 febr. 1751 (Bergianska saml. T. 2) beskyller han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
