Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Nils Wallerius, sora den 14 jan. 1755 utnämdes af K. Maj:t.
Wallerius, som på visst sätt redan länge stått med ena foten i det
teologiska lägret, kom till fullo att motsvara donators förhoppning
att finna någon, som kunde bryta en lans med de otrogne, tyvärr
gjorde Wallerii stridslystnad ringa skillnad på föremålen. Forskåls
historia är därpå ett exempel. — Biskopinnan hade emellertid
förbehållit sig att äfven få föreslå Wallerii efterträdare, och K.
Maj.-t hade samtyckt därtill i nyssnämda resolution. Och så kom
sig, att K. Maj:t, utan hänsyn till konstitutionernas föreskrift om
upprättande af förslag, gaf samma dag Wallerius nämdes filos,
adjunkten Karl Asp, som biskopinnan rekommenderat, fullmakt
på den filosofiska professuren. Någon opposition hördes ej af, man
fann det rätt naturligt, att den 45-årige adjunkten, för öfrigt broder
till teologen Mathias Asp, nämdes, då någon medtäflare icke fanns
bland de yngre lärarne. Då emellertid Wallerius (som öfverlefde
biskopinnan) ända till sin död 1754 satt med lönen för den
filosofiska professuren, skulle Asp haft det rätt svårt med sin lilla
adjunktslön, om icke under de följande åren stora ansträngningar
gjorts att förse dem, som blifvit lidande genom lönernas
förryckning; Asp fick också redan 1758 en betydande förbättring och 1759
full lön.
Vi hafva äfven från Ehrenpreuss’ tid mer än ett exempel på
underliga metoders användande vid tjänstetillsättningar. Ett så
kalladt tjänstebyte, och det af besynnerligaste slag, upplefde
universitetet 1756. Den såsom läkare och medicinska studiets
åter-upprättare högt förtjänte Nils Rosén begärde nämligen hos K.
Maj:t att få byta plats med sin måg, den unge
universitetsbibliotekarien Samuel Aurivillius, och utan universitetets hörande gaf
K. Maj:t sitt bifall härtill den 11 mars 1756. Bytet borde ha väckt
uppseende. Det var visserligen sant och då säkerligen erkändt
af alla, att Aurivillius var fullt vuxen den medicinska professuren
(hans befordran till bibliotekarie 1750, hvari man säkerligen har
icke minst att spåra Roséns mäktiga inflytande, hade nog afsett
att hjälpa honom tills vidare, intill dess någon plats motsvarande
hans egentliga kallelse blefve ledig), men ingen kunde väl påstå,
att Rosén passade till bibliotekarie eller att ban styrkt någon
kompetens därtill; vidare fanns ju i B. Frondin en kompetent vice
bibliotekarie, för öfrigt redan en gång förbigången, då Aurivillius
nämdes. Slutligen var ju Rosén icke mer än 50 år och hans
professorsår ej flere än 16. Men väl är det sant, att han utvecklat en oerhörd
verksamhet och att hans stora praktik säkerligen slitit hans
krafter i förtid, och hans anseende var nu så stort, hans förtjänster så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
