Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
hvilka till en början kunde användas, voro alldeles otillräckliga
för det afsedda ändamålet, föreslog man, att medlen till en början
skulle användas för att upphjälpa lönerna för sådana professorer,
som ännu icke kommit i åtnjutande af full lön. K. Maj:t
stadfäste förslaget den 26 jan. 1758 och tillade Dahlman, professor i
praktisk filosofi, hvars företrädare A. Grönwall sedan tio år satt inne
med den egentliga lönen, det disponibla beloppet, samt uttalade,
att fonden borde ökas efter hand, men så länge den ej vore
tillräcklig för det egentliga ändamålet, användas som sagdt att fylla
bristande löner.1 Då universitetets kassa visade sig vara i stånd att
redan samma år bereda åtskilliga andra dylik lönefyllnad,2 gick K.
Maj:t följande år ännu ett steg längre. Genom brefvet af 4 maj
17593 bestämdes, att emeritilönerna skulle vara två, hvardera å
700 dlr. smt. och 130 tunnor spannmål (det senare motsvarande
den s. k. benådningen och prebendet). Otillräckligheten af
antalet emeritilöner var dock uppenbar, då stundom ända till fyra
emeriti funnos,4 och härur hade man ingen annan utväg än att,
som K. Maj:t själf i samma bref uttalade, öfriga emeriti utöfver
de två fingo som förr behålla sina ursprungliga löner.
Adjunktsinstitutionen undergick i Ehrenpreuss’ tid åtskilliga
förändringar. Adjunkterna i den filosofiska fakulteten bundos
vid bestämda ämnen och nya adjunkturer tillskapades, en åtgärd
som icke saknade sin betydelse, då den både främjade
undervisningens sak och öppnade nya utsikter till befordran för
docenterna. Den förra frågan borde väl kommit fram långt tidigare, då
det var uppenbart, att afsaknaden af bestämda ämnen för hvarje
adjunktur lätt kunde föra till, att vissa ämnen ibland blefvo
orepresenterade, andra åter representerade af två adjunkter.
Tanken på en reform tyckes dock ej hafva vaknat, förrän en
adjunktslön från och med 1747 blifvit för framtiden bunden vid
observa-torsplatsen;5 ej utan ovilja sågo humanisterna, att härigenom två
1 Brefvet 26 jan. 1758; Bill. 4, n. 31.
2 Rerlan 11 maj 1758 bifaller kanslern kons:s förslag att förlijälpa
Georgii, J. G. Wallerius, Meldercreutz och C. Asp till fulla löner ur
donna s. k. pensionsfond.
3 Bih. 4, n. 36.
4 1758 sutto Grönwall, E. Frondin, Klingenstjerna och Rosén inne
med sina efterträdares löner. Genom Grönwalls död s. å.
minskades antalet emeriti till 3, men ökades 1761 igen till 4 genom Strömers
afsked.
5 Observator ITjorter uppbar den från och med 1748. Efter hans
död ville konsistoriet ej medgifva den åt hans efterträdare B. Perner,
emedan adj. K. Aurivillius gick lönlös, under det fys. adj. Duræus ha-
Ups. Univ. Hist. III, 1. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
