Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
kände.1 Hon fann betänkligt att ingå på Ckristiernins begäran,
då denre icke var promoverad i juridiska fakulteten, och upplyste,
att det prejudikat ban trott sig finna i Trozelii disputation ingenting
bevisade, ty Trozelius var visserligen juris docent, då ban fick ti 11—
låtelse att presidera för en ekonomisk afhandling på svenska, men
det hade skett inom filosofiska fakulteten, där ban tagit
magistergraden. Om det vore Christiernins afsikt att härmed speciminera
för den nya juridiska adjunkturen, så vore det öfverflödigt, ty i den
juridiska fakulteten hade sökande till adjunktur hittills icke
behöft förut disputera för att göra sig kompetent. Det vore icke
där som i filosofiska fakulteten, där man alltid hade godt om
gra-duerade sökande, i den juridiska hade dylika saknats, och som det
synts mindre lämpligt att sökanden till en juridisk adjunktur
uppträdde som respondent i nedre katedern, hade fakulteten pà annat
sätt förvissat sig om den sökandes skicklighet. Därför hade
nuvarande juris adjunkten utnämts först och sedan, eftersom ban
innehade ett munus honorificum, fått sine preside disputera pro
loco, ehuru ban icke var graduerad. Och så kunde äfven nu tillgå.
Kanslern afslog dock den 4 jan. 1759 med åberopande af fakultetens
skäl Christiernins begäran att få presidera för sin svenska
afhandling, men biföll fakultetens hemställan, »att de pro loco af den
tillförordnade- oeconomie adjunkten utgifvande specimina må
sam-manskrifvas och ventileras på svenska under fakultetens inseende».
Följden blef, som sagdt, att Christiernin ej disputerade för platsen,
utan först såsom utnämd adjunkt presiderade för sin ofvannämda
disputation inom juridiska fakulteten den 7 juni 1759.
Af kanslerns ofvannämda bref af 4 januari 1759 skulle man
väl tro sig berättigad att draga den slutsatsen, att ban delade
fakultetens åsikt, att sökande till juridisk adjunktur icke behöfde
speciminera, men så var ingalunda fallet, ty dagen efter att han
utfärdat fullmakt för Christiernin aflat ban bref till konsistorium
den 15 mars 1759, hvari ban med anledning af att ingen af de
sökande till den nyss fyllda adjunkturen speciminerat i ämnet
erinrade om, att ban förut stadgat dylika prof för sökande till
filosofie adjunktur,3 och att detsamma likaväl borde gälla om sökande
1 Se jurid. fak. prot. 25 Nov. 1758; yttrandet finns äfven i kons.
prot. 8 dec.
3 Med »tillförordnade adjunkten» måste kanslern, då man
sammanställer hans ord med fakuhts yttrande, tydligen mena adjunkten,
sedan han väl en gång utnämts.
3 1757 14 mars hade kanslern skrifvit till filos, fakulteten, att lian
iakttagit, att do två, som jämte Mallet uppförts på förslag till
obser-vatorsplatsen, »icke publice præsidendo aflagt de vanliga prof», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
