Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
till adjunkturer i de högre fakulteterna, att de skulle styrka sin
skicklighet. Men han var å andra sidan tydligen generad vid
tanken på, att sökande till adjunktur i högre fakultet skulle komma,
då han disputerade för att aflägga specimen, att, därest han ej var
graduerad i den fakultet, där lian sökte plats, få intaga inferior
cathedra vid speciminerandet, och han infordrade därför
konsistoriets tanke, hur detta skulle ordnas. Det var tydligen denna
kinkiga casus, som nyss kommit honom att vägra Christiernin att
presidera och, då denne därför ej speciminerade, ändock nämna
honom. Att han emellertid begärde prof för adjunkturerna var så
mycket naturligare, som K. Maj:t redan 1748 stadgat, att
sökande till professur, som icke förut presiderat för afhandling å den
sökta professurens område, måste före förslagets uppsättande
prestera dylikt specimen.1 Å den fråga, som han nu gjorde
konsistoriet, fick han aldrig svar, ty detta remitterade hans bref till de tre
högre fakulteterna, och dessa läto saken falla i glömska.
Den praxis, som småningom utbildats i afseende på
docentkallelse, att nämligen kanslerns samtycke erfordrades för
giltigheten,3 har antagligen nu trängt igenom, ehuru det för källornas
ofullständighet icke är möjligt att draga en fullt afgörande slutsats.3
Å andra sidan har man väl i det hela ansett som naturligt, att en
docent icke borde kunna påtvingas universitetet, utan att detta
förut förklarat sig anse personen kompetent eller uttalat att
behof af en docentur förelåge, och jag vågar antaga, att Ehrenpreuss
delat denna mening, ehuru han verkligen en gång utnämt en
docent trots filosofiska fakultetens afstyrkande; det har dock icke
skett, utan att han kunnat anföra skäl för sin åtgärd. Fallet var
följande. Magister Daniel Annerstedt hade hos kanslern i mars
1754 anmält sin önskan att blifva docent i svenska och tillika
omförmält, att han framställt samma begäran hos filosofiska
fakulteten, men att denna ansett sig icke kunna förordna en docent i
ett ämne, som icke var representeradt af någon bestämd
professor. Fakulteten, hvars yttrande kanslern inbegärde, svarade den
konstitutionerna föreskrefvo, hvarför han vill erinra, att denna
föreskrift hädanefter noga iakttages.
1 K. Maj:ts bref 18 nov. 1748 i Bill. 3, n. 153.
2 Se ofvan s. 171 ff.
3 Hvad docentutnämningarna angår, gifva fakulteternas och kons.
protokoll samt kanslersbrefven så ofullständiga upplysningar, att för
ett mycket stort antal af dem man hvarken kan säga, när utnämningen
skett eller om kanslern däri tagit del. Men jag antar, att numera det
senare alltid ägt rum, älven där utnämningen endast omtalas i kons.
protokoll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
