Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
samma tid styrka detta. Magister G. A. Boudrie liade i maj 1753
begärt att blifva docent i praktisk filosofi, men fått det svar af
fakulteten, att som en docent redan fanns i ämnet (Johan
Slein-cour, den blifvande professorn) och hon en gång beslutat att icke
antaga mer än en docent i hvart ämne, så kunde hans begäran icke
medgifvas. Han vände sig då följande år till kanslern; i sin
begäran understöddes han af professorn i ämnet, L. Dahlman, som för
kanslern påpekade, att fakulteten icke hållit så strängt på sin
resolution, i det att för närvarande funnes två docenter under
hvardera af professorerna i teoretisk filosofi och grekiska liksom äfven
under skytteanus, och att för öfrigt utnämningen icke kunde vara
någon annan till prejudice, då platsen ej var förenad med lön.1
Fakulteten, hvars yttrande kanslern inbegärde, afstyrkte för
närvarande, så länge Sleincour fanns kvar som docent, Boudries
begäran under åberopande af sin en gång tagna resolution, tillika
bestred den hans påstående, att docenturen vore en tjänst som
medförde tur och anciennitet; att så ej vore, kunde bäst synas däraf, att
en docent icke vore skyldig att uppehålla sig vid universitetet
vidare än som hans villkor och eget behag det medgåfve.2 Och
Ehrenpreuss förklarade härpå den 16 maj, att ban i likhet med
fakulteten ansåg det strida mot praxis att hafva flere docenter i
samma ämne, men att han hoppades att, som fakulteten sagt, Boudrie
blefve hågkommen för sin skicklighet, då Sleincour afginge. Så
skedde också; Boudrie blef ej docent förrän 20 april 1755, efter att
Sleincour den 5 april blifvit adjunkt.
Samma hänsyn visade Ehrenpreuss några år senare, då en
magister Jonas Victorin blef docent. Dennes släktinge, köpmannen
i London Lars Victorin, hade utlofvat en högst betydande
stipendiedonation till universitetet å 160,000 dlr. kpt., och vid
underrättelsen härom8 skref kanslern till filosofiska fakulteten den 10 april
1755 och anmälde magister Victorin att för sin berömliga
skicklighet framdeles ihågkommas med en docentur, ej minst med anledning
af sagda gåfva af hans släktinge. Victorin gjorde då i okt. 1755
1 Dahlman t. kanslern 12 april 1754. Såvidt jag kunnat utleta,
funnos dubbla docenter då: i teoretisk filsofi Er. Kiumark (sedan 1750)
och O. Ilerveck (sedan 1751), i grekiska A. Neander (sedan 1750) och
J. Floderus (sedan 1752); Ihres två docenter äro väl att söka bland S.
Älf (1753) och A. Malmstedt (1751), bägge i eloquentia, samt A. Een
i politik (1752).
2 Fil. fak. t. kanslern 14 maj 1754; jfr fak. prot. 2 maj.
3 Den 3 april 1755 hade lektor Lars Noring i Skara underrättat
kanslern om donationen och anbefallt Victorin till docentur (orig. 11.
Ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
